Herr talman! Liberalerna yrkar bifall till förslaget i betänkandet.
Jag vill påminna om att för exakt tio år sedan överlämnades en utredning till dåvarande regeringen om olika boendeformer för årsrika människor. Det innehöll ett viktigt förslag, det vi diskuterar i dag, nämligen trygghetsboende.
Förslaget innebar en synvända från att anse att årsrika människor skulle vilja bo kvar i sina gamla hem intill livets sista dag - kanske inte om de var så sjuka att de behövde vård och omsorg dygnet runt - till att samhället skulle kompensera alla dem som bodde kvar hemma med hemtjänst och hemsjukvård.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Biståndsbedömt trygg-hetsboende för äldre
Men årsrika människor är inte ett kollektiv. Man har olika drömmar, önskemål och möjligheter för den del av livet som återstår. Det växte fram ett krav på en boendeform som kunde undanröja ensamhet, skapa ett socialt nätverk mellan människor, göra det möjligt att få ha lite roligt och längta till morgondagen, för då skulle man ha ännu roligare. Då kom idén om trygghetsboende. Idén slog rot. Nu finns fyra boendeformer: ordinärt boende, seniorboende, trygghetsboende samt vård- och omsorgsboende.
I det beslut som fattades för tio år sedan sa man att denna boendeform inte behövde vara biståndsbedömd, men socialtjänstlagen lade inte hinder i vägen för att boendeformen skulle kunna vara biståndsbedömd. Sedan ville man se hur boendeformen skulle utvecklas.
Man kan konstatera att uppemot 180 kommuner har bejakat skapandet av trygghetsboenden, men 100 har inte gjort det. Jag har rest runt mycket i landet, och i de 100 kommunerna råder ett kompakt motstånd mot att skapa trygghetsboenden. Det finns olika skäl. Man ser inte behovet, eller man har kanske inte ens undersökt behovet eller man ser inte några tekniska eller praktiska möjligheter att bygga trygghetsboenden eller bygga om hus till trygghetsboenden.
Samtidigt finns i dessa kommuner människor med ett klart behov av trygghetsboende och som inget önskar hellre än att få flytta till ett sådant. Då kommer biståndsbedömningen in. Vi liberaler ser den som ett stöd för människor att få tillgång till trygghetsboende om de vill ha det. Det blir en tydlig signal från riksdagen att ett sådant boende är något som alla ska ha rätt att flytta till om de vill. Helst vill man bygga på frivillighet, men verkligheten visar att det inte räcker.
I dag finns ca 10 000 lägenheter som kan klassas som trygghetsboende, men jag ser av köerna i de kommuner som har sagt ja till trygghetsboende att ett sådant boende är något man själv vill välja att flytta till, inte tvingas att flytta från något man har älskat och trivts i därför att man är mycket sjuk.
Sedan finns andra hinder i vägen för att skapa trygghetsboenden, nämligen månadskostnaderna, som för många blir mycket höga om de har en låg pension. Här har vi i politiken ett ansvar att se till att pengarna inte ska hindra någon från att flytta till ett boende där man kan få hjälp mot ensamhet och få eftersökt trygghet. Det handlar om pensionssystemets utformning med bostadstillägget, och det handlar om sådant som reavinstbeskattningen, som slår mot en del.
Vidare handlar det om att lyfta fram morötter för kommunerna. Det finns en undersökning med tolv år på nacken som visar att det går att skjuta upp behovet av vård- och omsorgsboende om man bor i en socialt positiv miljö, men det behövs en nu aktuell uppföljning av hur det har gått för dem som har flyttat till de 10 000 lägenheterna jämfört med dem som inte har fått den möjligheten. Hur ser vård- och omsorgskonsumtionen ut? Hur ser livskvaliteten ut i de två grupperingarna? Det gäller de som har haft möjlighet att flytta till trygghetsboenden och de i de 100 kommunerna som har fått nej till att flytta.
Biståndsbedömt trygg-hetsboende för äldre
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 14.)