Fru talman! Tack, ledamoten Amloh, för inlägget i debatten! Ledamoten argumenterade väl för att lagstiftningsförändringarna behövs för att skapa möjlighet till en sammanhållen dokumentation kring äldre och personer med funktionsnedsättningar.
Men jag ställer mig lite fundersam till varför inte ledamoten Amloh, Socialdemokraterna och regeringen tycker att detta är angeläget också för andra grupper som är i behov av både insatser från socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Varför tycker inte ledamoten Amloh att det är viktigt att underlätta informationsdelning och samverkan även kring andra grupper? Det gäller till exempel barn och unga som mår dåligt och är i behov av insatser från socialtjänsten och samtidigt till exempel insatser från barn- och ungdomspsykiatrin.
Varför tar regeringen bara det här lilla steget när behovet är mycket, mycket större? Ärligt talat, fru talman, undrar jag varför regeringen nöjer sig med att bristerna i samverkan kommer att bestå för till exempel socialt utsatta barn och unga, för personer med missbruk eller för personer med psykisk sjukdom. De är ju ofta i behov av insatser både från psykiatrin och från kommunens socialtjänst. Det är min första fråga.
Jag vill också invända lite grann mot den bild som ledamoten gav av att vi måste skynda långsamt. Problemet, fru talman, är snarare att regeringen är kvar på perrongen. Utvecklingen går otroligt fort, och vi har en lagstiftning som inte alls håller jämna steg med den tekniska utvecklingen.
Konsekvensen blir inte en bättre och stärkt personlig integritet utan en allt sämre, för lagstiftningen är inte uppdaterad till hur tekniken ser ut i dag. Vi har ett enormt stort behov av att uppdatera lagstiftningen och skapa en annan digital infrastruktur just för att värna den personliga integriteten.