Fru talman! Huvuddelen av min politiska erfarenhet kommer från kommunpolitiken. Äldreomsorgen är och förblir en av kommunpolitikens allra viktigaste delar. Hur vi tar hand om våra äldsta och mest sköra medborgare är och förblir kärnan i den svenska välfärden.
Min egen erfarenhet från Järfälla är att vi till stora delar har en äldreomsorg som vi kan vara stolta över. Jag har så många gånger mött medarbetare, äldre och deras anhöriga som varit nöjda, men jag vet också att det finns stora utmaningar kvar att lösa. Pandemin riktade strålkastarljuset mot några av dem.
Det finns vissa utmaningar som med rätta är tuffa. En sådan är hur vi ska kunna få kompetens och välutbildad personal. Sedan finns det andra utmaningar som borde vara lätta att lösa och som, om jag ska vara ärlig, borde ha lösts för länge sedan.
En av dem är det vi debatterar i dag, nämligen att lagen har hindrat oss från att ha en och samma dokumentation för de äldre. Den kommunala äldreomsorgen styrs av två lagar, socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen. Därav har följt att insatser för den äldre ska dokumenteras i olika system beroende på om det är en vårdinsats eller en omsorgsinsats.
Detta har lett till merarbete för personalen men framför allt till medicinska risker. Många gånger har omsorgen inte blivit så bra som den skulle ha kunnat bli.
Med det lagförslag som vi nu ska besluta om blir det möjligt att ha ett elektroniskt system, kallat sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation, som ger verksamheter inom socialtjänsten som avser äldre personer eller personer med funktionsnedsättning och hälso- och sjukvården möjlighet att direkt få tillgång till varandras vård- och omsorgsdokumentation.
Det blir möjligt men inte obligatoriskt. Från Centerpartiets sida tror vi att det är en klok väg att gå. Att omedelbart göra systemet obligatoriskt skulle riskera att göra större skada än nytta. Som gammal kommunpolitiker har jag respekt för att det tar tid att lokalt få nya it-system och nya rutiner att fungera.
Det har framkommit förslag om att staten ska ta ett större ansvar för den digitala infrastruktur som den sammanhållna vård- och omsorgsdokumentationen kräver. Tanken kan vara god men med tanke på de mycket långa startsträckor som staten har för att upphandla nya nationella it-system skulle det innebära att införandet blev kraftigt försenat. Vi tror därför det är bättre att kommunerna får stöd i form av föreskrifter och vägledningar men sedan själva eller tillsammans med andra får utforma systemen.
Fru talman! Jag vill därför yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet i dess helhet.