Herr ålderspresident! Frågan är vem som är mest irrelevant. Men jag ska svara så sakligt som möjligt på den väldigt viktiga frågan från ledamoten Cecilia Rönn.
Om vi utgår från sakpolitiken: Det absolut sista jag skulle välja är den politik som trots väldigt stora lånebudgetar – de största någonsin – har gett en mycket kraftigt stigande arbetslöshet, upp till 9 procent, och som har gjort att Sverige avviker från hela resten av världen genom en enormt svag tillväxtutveckling, rekord i konkurser och ett fallande nyföretagande.
Jag skulle inte välja den politik som, även med den nya budgeten, gör att utsläppen rusar med 4 miljarder ton och innebär att Sverige förlorar sitt gröna varumärke i världen. Jag skulle inte heller välja den politik där man har höjt skatterna för småföretagen med över 10 miljarder för att sedan sänka dem tillfälligt, ett litet tag, kring valet.
Sakpolitiskt skulle jag alltså inte välja Tidöregeringen. Vem skulle vilja ha den sakpolitiken? Väljarna vill inte det, och vi vill inte det. 97 procent av företagen säger att krånglet och regelbördan har ökat med nuvarande regering.
Jag skulle i stället välja det vi hade förut: ett klokt mittensamarbete med alla som vill medverka, så långt det bara går, och där man tar tag i problemen och får igång tillväxten så att jobben blir fler samtidigt som utsläppen kommer ned. Det är vad jag skulle välja, och det samarbetet kommer att stå öppet också för Liberalerna även om de är med i en annan konstellation, som styrs av ett parti med andra mål än dem vi egentligen har gemensamt.