Fru talman! Tack för svaret som jag förstås inte är nöjd med, men det kanske ministern inte blir så förvånad över.
Jag har fått göra många resor ute i landet till våra regementen. Jag har också varit ute i världen och sett våra killar och tjejer i internationella tjänster, och det tror jag också att ministern har gjort. Vi är nog många som delar uppfattningen att de gör ett väldigt bra jobb därute. Orsaken till att de gör det här väldigt bra jobbet är trots allt att de har tränat, och det har de till stor del gjort här hemma i Sverige. De har tagit med sig erfarenheter ut och tagit med sig andra erfarenheter från andra länder tillbaka hit. Därför är de eftertraktade ute i världen.
Hemvärnet ska ju tjäna oss här hemma. De ska bevaka, skydda, ytövervaka och stödja det civila samhället, något som är jätteviktigt för oss. De lönas på ett annat sätt, precis som ministern har nämnt här. Det ena är dagersättning, och den delen är skattefri. Den är också låg, tycker jag. Men det är inte den jag menar, utan det är alltså dagpenningen, den ersättning som man får vid tjänst i mer än två dagar. Den är knuten till SGI, inkomstgarantin vid sjukdom. Det maximala beloppet per dag är 745 kronor.
Så långt kan det låta bra. Men det här systemet bygger mycket på att man jobbar måndag till fredag och att övningarna är förlagda till lördag-söndag, men det gör inte alla. Hemvärnet har folk från alla samhällsklasser och kategorier, och några jobbar också helger.
Jag känner en tjej som jobbar inom vården - vi är ju tacksamma för att många ställer upp och gör det. Om hon deltar i en övning en helg förlorar hon 2 656 kronor, och hon får 1 490 kronor. Det är alltså 1 176 kronor, nästan 1 200 kronor, som hon förlorar på att ställa upp och träna för att sedan kunna göra något för oss i landet. Självklart kan hon inte vara med. Detta är bara en liten del i det här.
Jag har också träffat en man som säger att han förlorar mellan 50 och 60 procent. Han jobbar skift i tillverkningsindustrin med skiftgång även under helger. Han kan aldrig vara med på övningarna. Hans tjänstgöring sammanfaller alltid i tid med hemvärnets övningar, och då måste han välja att arbeta. Det kan jag förstå.
Nu är det så att vi behöver de här killarna och tjejerna vid översvämningar, stormar, skogsbränder, andra naturkatastrofer, pandemier, kemikalie- och strålningsspridning, för eftersök förstås - det känner vi kanske bäst till - och för avspärrning. Det här behöver man träna.
Min fråga blir då: När hemvärnet bara kostar ungefär 1 procent av försvarskostnaderna, ska då de som vill delta i övningarna förlora på att öva i samhällets tjänst?