Fru talman! Vi ska debattera civilutskottets betänkande 34
Bättre förutsättningar för gode män och förvaltare
. Jag vill börja med att yrka bifall till den gemensamma reservationen från Socialdemokraterna och Miljöpartiet, reservation nr 1.
Vi har inget direkt att invända mot regeringens förslag. Tvärtom kommer de mått och steg som föreslås att tas förmodligen att lösa flera av de akuta problem och uppenbara brister som finns i dagens lagstiftning. Tyvärr kan vi dock konstatera att direktivet till den utredning som har mynnat ut i den proposition vi diskuterar i dag har varit för snävt satta, och utredningen kom endast att titta på kortsiktiga lösningar på riktigt akuta behov.
Gode män och förvaltare liksom en välfungerande överförmynderiverksamhet är centrala delar av välfärden. Det är instrument som ska se till att de människor som av olika anledningar inte fullt ut kan sörja för sig själva och förvaltningen av sin egendom och ekonomi får den hjälp de behöver för att deras rättigheter ska kunna tas till vara och det de äger hanteras på ett fullgott sätt.
Dagens lagstiftning har en lång historia. Redan 1924, alltså för 90 år sedan, infördes den förmyndarskapslag som dagens lagstiftning i mångt och mycket bygger på. Redan när 1924 års lag infördes kunde många av reglerna härledas så långt tillbaka som till mitten av 1700-talet. Under årens lopp har det självklart gjorts tillägg och förändringar i både stort och smått i lagstiftningen. Det som regeringen i dag föreslår är sådana förändringar.
I modern tid har den här delen av välfärden expanderat kraftigt. Andelen svåra fall har ökat, och nya målgrupper som behöver hjälp och stöttning har tillkommit. Att andelen äldre har ökat och kommer att fortsätta öka har gett och kommer att ge större utmaningar för verksamheten.
Vi ser ett ökat behov av ett samarbete i större organisationer för att lösa uppgifterna och säkerställa kvaliteten i verksamheten. Att det har blivit svårare för kommunerna att rekrytera till den här typen av uppdrag, särskilt de mer krävande, är ett välkänt faktum som måste hanteras för att människor ska kunna få det stöd och den hjälp de har rätt till. Noteras kan också att både Riksrevisionen och Justitieombudsmannen vid upprepade tillfällen har riktat kritik mot hur verksamheten bedrivs.
Även överförmyndare och ställföreträdare har under lång tid fört fram att lagstiftningen inte är utformad på ett sådant sätt att den möter de behov som måste tillgodoses för att de mest utsatta grupperna i samhället ska kunna få sina rättigheter tillgodosedda.
Jag tycker att det är synd att vi inte kan enas om att göra en sådan översyn som Miljöpartiet och Socialdemokraterna efterfrågar i reservationen. Det är många remissinstanser som har påpekat behovet av en modernisering, och jag är övertygad om att jag inte är den enda ledamot i utskottet som under olika verksamhetsbesök och träffar med intresseorganisationer har fått sig till livs de problem som i dag finns.
Jag yrkar än en gång bifall till reservation nr 1.
Fru talman! Jag vill avsluta mitt anförande i denna civilutskottets sista debatt för mandatperioden med att tacka alla kolleger i utskottet på båda sidor den politiska mittlinjen. Det har varit fyra fina och spännande år. Vi har trots våra olika politiska hemvister och trots emellanåt ganska hårda debatter här i kammaren haft det väldigt roligt och högt i tak. Jag vill också passa på att tacka personalen på vårt fantastiska utskottskansli för all den hjälp och det professionella men samtidigt hjärtliga bemötande som vi har fått. Med detta önskar jag er alla en fin sommar.