Herr talman! Mitt konstaterande handlade mest om hur arbetsmarknaden utvecklades under åtta år av borgerlig arbetsmarknadspolitik. Allt fler människor fastnade långt från arbetsmarknaden, och det blev allt svårare att ta sig tillbaka.
Ett av problemen var den detaljstyrning av Arbetsförmedlingen som den borgerliga regeringen ägnade sig åt. Det ledde till att Arbetsförmedlingen inte bara misslyckades med sina uppdrag utan också betalade tillbaka miljardbelopp till regeringen varje år trots skyhög arbetslöshet. Man kunde nämligen inte förbruka pengarna på det sätt som den borgerliga regeringen hade tänkt sig i sina program.
Nu ökar vi frihetsgraden för Arbetsförmedlingen så att de ska kunna sätta in insatser. Det är min definitiva uppfattning att genom detta kommer fler grupper att få det stöd och den hjälp de behöver för att kunna komma vidare.
Det är anmärkningsvärt att vi i Sverige efter nästan åtta år av nollproduktivitet kan ha en diskussion om att det inte är farligt för vårt land. Det är mycket farligt för Sverige att inte ha en produktivitetsutveckling. Då tappar vi konkurrenskraft och jobb, och långsiktigt tappar vi välstånd. Vi måste därför klara av båda delarna.