Herr talman! Tack, ministern, för ett väldigt glädjande svar för väldigt många barnskötare! Det är inte så ofta jag står här i kammaren och debatterar med ministern och kan säga att jag är väldigt glad över det svar som jag har fått. Men plötsligt händer det!
Bakgrunden till att jag skrev interpellationen är att många barnskötare som har sitt dagliga arbete i förskolan har känt sig hotade i sin yrkesroll. De har i många år fått höra att deras tjänster ska göras om till förskollärartjänster eller att kommunerna inte anställer barnskötare för att man har tagit sådana politiska beslut. De har fått nöja sig med visstidsanställningar eller vikariat tills tjänsterna kan tillsättas med en förskollärare, ofta på en lägre sysselsättningsgrad, vilket innebär att det är svårt att få en lön att leva på. Blir man arbetslös baseras också ersättningen på detta.
Det har alltså varit en väldigt tuff tid för många barnskötare som har fått höra och uppleva det här, och de har många gånger även känt sig kränkta över att deras yrkesroll inte har dugt i förskolan. Men precis som ministern säger i svaret har barnskötarna varit en jätteviktig del i den utveckling som har skett inom den svenska förskolan, en förskola som vi alla har varit väldigt stolta över, även om förskolan nog ändå kan utvecklas lite så att den passar i modern tid.
Jag har också träffat väldigt många ungdomar som läser på barn- och fritidsprogrammet. De har frågat mig varför de efter tre års gymnasieutbildning inte kan få en anställning som barnskötare utan måste läsa vidare till ett helt annat yrke på högskolan.
Om man jämför med hur det när man utbildar sig inom vården så är man undersköterska efter de tre åren på gymnasiet och då anställningsbar, ofta direkt efter skolan. Här är något som är fel, för i stället för att anställa utbildade barnskötare - som man gör med undersköterskor - anställer man inom förskolan personal som har någon annan utbildning som kan kopplas till förskolans värld men som inte är adekvat för förskolan. Då får arbetsgivarna ett problem lite längre fram, för förr eller senare blir de fast anställda och har inte den utbildning man ska ha för förskolan, och då behöver personalen utbildning för att fortfarande ha en hög kompetens.
Därför är det också viktigt att betona att det behövs ytterligare grupper i förskolan. Det kanske inte bara ska vara förskollärare och barnskötare utan ännu fler.
Precis som ministern säger behöver förskolan både förskollärare och barnskötare eftersom de har olika kompetenser och kan komplettera varandra med sina olika utbildningar. Det handlar ju både om omsorgspedagogik och om inlärningspedagogik. Den svenska förskolan har varit unik, accepterad och önskvärd hos både föräldrar och barn, och då tycker jag att vi ska fortsätta satsa på det.
Men återigen har vi problemet att få ut till barnskötarna som grupp att detta faktiskt är ett framtidsyrke så att man vågar satsa på det och så att det inte blir som det beslutats i många kommuner.