Herr talman! Att jobba inom den svenska förskolan är ett framtidsyrke. Det är ett intresse vi alla delar. De reformer som kommer att gälla från och med juli, där förskolan blir en egen skolform, där vi inför en förskollärarutbildning och förskollärarlegitimation, förskolledare och så vidare, kommer att höja statusen för själva skolformen och för dem som jobbar inom den. Vi är tydliga med att alla pedagoger som finns inom förskolan behövs för att vi ska upprätthålla den kvalitet svensk förskola är känd för internationellt. Inte minst ser jag behov av att fortsatt utveckla forskningsdelen, att ge förskollärare möjlighet att forska. Det är viktigt att kombinera praktik med forskning som ett led i att utveckla pedagogiken i förskolan för att hjälpa barn i sin utveckling.
Jag håller också med Ann-Christin Ahlbergs beskrivning av de anställningsformer som finns. Det är kommunerna och enskilda huvudmän som anställer. Den tydliga signalen från regeringens sida, och som jag uppfattar från riksdagens sida, är att barnskötare behövs lika mycket i förskolan som förskollärare. Det ligger också i kommunernas och i enskilda huvudmäns intresse att se till att också barnskötarna har anställningsformer som gör att människor vill utbilda sig till barnskötare och ta anställning inom förskolan. Gör vi inte så blir det stora problem med en framtida förskola. Det kommer inte att finnas en förskola av hög kvalitet om inte folk vill utbilda sig till barnskötare eller förskollärare.
Jag anser att det finns ett intresse att jobba för att skicka ut signalerna, det vill säga att anställa utbildade som vill vara med och utveckla våra barn och se till att de har goda anställningsvillkor så att det blir ett yrke som lockar till förskolan, inte minst att locka män till förskolan. Jag ser gärna att arbetsmarknaden blir mindre segregerad än vad den är i dag, att vi får män inom kvinnodominerade yrken och kvinnor till mansdominerade yrken. Här finns flera olika utmaningar att arbeta med framgent.
Även om vi har en förskola att vara stolta över finns det fortfarande mycket kvar att göra. Jag ser fram emot flera diskussioner och dialoger för hur vi tillsammans kan utveckla förskolan för alla våra barn.