Herr talman! Som jag sa tidigare gick tiden alldeles för fort när jag höll mitt anförande, så jag fick inte sagt allt jag hade tänkt att jag skulle säga. Det jag skulle avsluta med börjar jag nu i stället med.
Jag vill börja med att rikta ett tack till Nordenministern för det jobb som ministern har lagt ned inte minst under pandemiåren. Det är den sista debatten som vi har under den här mandatperioden, och därför vill jag verkligen framföra det.
Det är heller inte första gången som jag har sagt det. Men jag vill ändå framföra det nu och ta tillfället i akt. Ministern har varit så tillgänglig att vi till och med har kunnat ha bilaterala samtal om de bekymmer som jag har upplevt inte minst vid den svensk-norska gränsen. Ett stort tack för det!
I sitt anförande tog ministern bland annat upp förbindelsen under Fehmarn Bält som oerhört viktig. Jag har varit på flera möten med dem både här i huset och även när vi har haft möten i Nordiska rådet i bland annat Malmö. Det är en av de aktörerna som är oerhört tydliga med att det behövs ett ministerråd för infrastruktur. Flera av de stora aktörerna när det gäller infrastruktur ber och bönar om att vi ska få det.
Jag noterar att ministerns kollega Eneroth inte önskar det. Jag skulle vilja fråga ministern: Vad är det som gör att regeringen är så motvalls i detta?
Ministern nämnde även besöket i Halden som står med i svaret på den skriftliga frågan som jag ställde. Jag skulle vilja fråga ministern: Vad är det som specifikt kommer att lyftas fram från Sveriges sida på det mötet?
Slutligen hade vi på mötet i januari besök av den norska samarbetsministern. Hon sa att flera delar i Enestamrapporten kommer man att lyfta fram i Norge och andra delar inte. Jag vill fråga statsrådet Hallberg: Vilka delar i Enestamrapporten ser ministern som svåra att kunna lyfta fram för Sveriges del?