Fru talman! Om apoteken hade återförts till farmaceuterna i något slags personalkooperativ tror jag att inte ens vi hade blivit upprörda. Men nu var det inte så. Det var de stora drakarna som gick in på en marknad. Det blev big business av det hela helt enkelt. Det är det vi vänder oss mot. Hade det i stället blivit massor av småapotek där farmaceuterna tagit över i personalkooperativ hade till och med Vänsterpartiet tyckt att det kan bli riktigt bra. Men nu är det inte så.
När jag beskriver siffrorna är det inte något som jag har suttit och kokat ihop framför datorn i snabb fart. Det har jag lyft fram. Om kundnöjdheten minskar beror det på någonting. Tittar man på var klustren av apotek har startat kan man jämföra glesbygd, där inte jag bor, med Stockholm, där jag bor. I Stockholm och specifikt i innerstan vimlar det av apotek med olika namn hit och dit. Ibland byter de namn, och nu för tiden heter de allt möjligt.
Ska man serva ett helt land ska det också finnas en täckning för att det finns service exempelvis i glesbygd. Nu har man höjt taket för Apoteket AB att köra på lite extra, och det tycker vi är väldigt bra. Det finns inget självändamål i att staten ska äga allting. Men när man ser att saker och ting blir sämre ska man fundera på det.
Kundnöjdheten minskar, och det finns de som tjänar väldigt grova pengar på det. Detta är en bransch där man helt enkelt kan göra affärer. Ni har i vanlig ordning öppnat dörren för killarna i big business att göra stora affärer. Ni sålde ut det billigt, och de säljer det nu vidare och tjänar storkovan. Jag måste säga att jag inte tycker att det känns så där superetiskt, Finn.