Fru talman! Det handlar om bank- och försäkringsfrågor. Det är ett ämne som i de delar det rör bank- och finansmarknaden är synnerligen aktuellt och laddat med dramatik. De flesta frågor som behandlas här i dag är i det perspektivet marginella men inte alls oviktiga.
Finanskrisen, som i själva verket inte är över, har bland annat lärt oss att stora systemviktiga banker och kreditinstitut inte kan tillåtas fallera, i varje fall inte hur som helst. Om de gör det måste samhället, staten, ha en färdig plan för hur de samhällsviktiga funktionerna kan upprätthållas.
Bankerna och det finansiella systemet är att likna vid ekonomins blodomlopp. Det får inte stanna upp. Ändå tas det stora risker i verksamheterna, ibland obegripligt stora. Här satsas det, och här genereras goda ibland obegripligt stora vinster tills det blir en krasch.
Banksystemet är, just därför att det kan betraktas som ekonomins blodomlopp, en av de mest beskyddade och statsunderstödda verksamheter som finns. Skulle det gå över styr, vilket det gör ibland, finns staten och skattebetalarna till hands. Det är nödvändigt men på samma gång riskabelt.
Vi kan börja med att konstatera att detta inte är en väl fungerande marknad, men vi jobbar på det. I den senaste men säkert inte sista finanskrisens efterdyningar pågår det nu ett arbete för att göra bank- och finanssystemet mer robust för att förhindra att nya kriser uppstår i framtiden och för att fördela risker, ansvar, kostnader och vinster på ett rimligare sätt. Det arbetet pågår i Sverige, på EU-nivå och globalt. Det är en av vår tids viktigaste frågor. Det arbetet har bara börjat.
Ni undrar kanske varför jag tar upp det nu. Vi diskuterar faktiskt också bank- och finansmarknaden. Även om de frågorna bara berörs i marginalen i betänkandet så berörs de. Det nämns bland annat att en finanskriskomitté har tillsatts för att komma med förslag om hur en framtida kris ska hanteras. Vi kommer att återkomma till det ämnet många gånger, och det ser vi fram emot. Det är jätteviktigt.
Fru talman! När det gäller de motioner och frågeställningar som vi behandlar i det betänkande som behandlas i dag råder det ingen avgrundsdjup oenighet. Vi socialdemokrater har en reservation. Den rör frågan om försäkringspremier och betalningsanmärkningar.
I dag har mer än en halv miljon människor i Sverige en betalningsanmärkning. Ibland men inte alltid har de tillkommit av en ganska banal anledning. Vi tycker hur som helst inte att det är rimligt att den som har en betalningsanmärkning också ska få betala en högre premie för sina försäkringar. Ibland handlar det, så vitt jag har kunnat förstå, om dubbla priset.
Vi tror inte att det är försäkringsmässigt motiverat. Vi tror inte att risken för en brand- eller vattenskada nödvändigtvis ökar för att en person av en eller annan anledning vid något tillfälle inte betalat sina räkningar i tid. Om inte försäkringen betalas så upphör försäkringen att gälla.
Den här frågan är inte ny. Den tidigare högst ansvarige politikern Mats Odell tyckte de tidigare gånger det har varit på tapeten att det inte var något fel på regelverket. Han menade att det tydligt framgår att en försäkringspremie bara får återspegla den risk som försäkringsbolaget tar för varje kund eller försäkring. Faktorer som inte påverkar risken får alltså inte beaktas.
Odell menade därför att de som drabbats av försäkringsbolagens godtycke i det här fallet ska inleda en rättsprocess mot bolagen. Vi tycker inte lösningen på problemet är att de som drabbas hänvisas till rättstvister. I stället bör regering och riksdag ta sig an frågan.
Fru talman! På övriga punkter har vi inga reservationer. Det innebär inte nödvändigtvis att vi menar att allting är frid och fröjd. Vi har däremot nöjt oss med uttalanden och försäkringar från vår egen och från regeringens sida om att man har ögon och öron öppna, att man följer utvecklingen och att man är beredd att vidta åtgärder om sådana krävs. Det gäller till exempel den problematik som rubriceras ensidig uppsägning av krediter.
Jag yrkar bifall till reservation nr 3.
(Applåder)