Fru talman! Vi diskuterar i dag en väldigt viktig proposition. Jag kommer att fokusera på att gå emot någonting som väldigt många andra partier önskar genomföra.
Vänsterpartiet yrkar bifall till reservation 1, där vi argumenterar emot regeringens förslag om kronvittnen. Bakgrunden till propositionen är ju, som alla har nämnt, en mycket allvarlig brottsutveckling med grov och organiserad brottslighet som vi naturligtvis måste hantera seriöst. Men vi får inte bidra till impulser som samtidigt riskerar att leda till ytterligare brott; det vore kontraproduktivt.
Det är en intressant proposition med delvis motsägelsefulla reformförslag - å ena sidan viktiga förslag om ökad trygghet för bevispersoner, vittnen och målsägande, bland annat via ökat sekretesskydd och andra insatser, å andra sidan ett riskabelt förslag om kronvittnen. Dessutom innehåller propositionen förslag på en serie straffskärpningar som kan gagna rättssäkerheten men som aldrig får ses som en seriös lösning på problematiken i stort.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En stärkt rättsprocess och en ökad lagföring
Förslaget om kronvittnen syftar inte till straffskärpning utan till strafflindring i utbyte mot uppgifter om andras brottslighet. Vi har andra regler om strafflindring i vår brottsbalk i dag. Det anges att domstolen i skälig omfattning ska beakta om en tilltalad har angett sig frivilligt eller lämnat uppgifter som är av väsentlig betydelse för att utreda brottet. Här premieras alltså den som aktivt visar att den ångrar brottet och så att säga vill lägga korten på bordet. Det går inte att ifrågasätta som något problematiskt.
Kronvittnessystemet är både likt och mycket olikt den strafflindring som vi sett nyss. Kronvittnessystemet går ut på strafflindring om den misstänkte lämnar uppgifter om andras brottslighet. Lagrådet har kallat den situation som uppstår för en moment 22-problematik. För att uppgifterna ska kunna anses tillförlitliga fordras att personen utlovas en ganska stor belöning för att leverera dem. Om man avstår från att ge positiva incitament att lämna uppgifterna blir systemet i stället ineffektivt.
Det här blir en balansgång. Det som är önskvärt ur effektivitetssynpunkt får oönskade effekter ur rättssäkerhetssynpunkt.
Risken finns att uppgifter kommer att lämnas i större utsträckning än i dag. Det påverkar bevisvärderingen, som blir mer problematisk, och riskerar att få dåliga effekter. Det innebär också en risk för felaktiga domar.
Justitiekanslern är också tveksam till förslaget, framför allt därför att det inte blir förutsägbart.
Juridiska fakultetsnämnden vid både Stockholms och Uppsala universitet, liksom Sveriges advokatsamfund, avstyrker förslaget. Deras skäl till det är framför allt att det kan ifrågasättas om detta kommer att uppnå avsedd effekt och att förslaget är förenat med risker, till exempel, som jag nyss nämnde, risken för oriktiga uppgifter och risken att de som lämnar uppgifter utsätts för repressalier, vilket ju utgör en ny risk för brott.
I remissvaren lyfts också fram att resursstarka brottslingar kan komma att utnyttja systemet så att det innebär att de som står längre ned i rang i hierarkin får ta konsekvenserna av andras brottslighet. Detta kan alltså öka riskerna för att särskilt unga medhjälpare drabbas hårt av beskyllningar.
Om utpekandet skulle avse en mer jämbördig i den kriminella hierarkin är det befogat att ifrågasätta om den misstänkte kan känna tillit till att staten tar ansvar för uppgiftslämnarens och hans närståendes säkerhet. Det är uppenbart att risken för repressalier är hög för den som samarbetar med de brottsbekämpande myndigheterna.
Lagrådet menar att det framstår som ytterst tveksamt att införa ett system med kronvittnen, och fördelarna överväger inte nackdelarna. Lagrådet avråder från att genomföra förslaget. Det gör Vänsterpartiet också.
Vi vill verkligen bekämpa den grova kriminaliteten och kriminalitet generellt. Men vi vill inte ge avkall på rättssäkerheten. Då går vi fel väg, som jag hoppas att jag har kunnat argumentera för. Det är förstås flera andra saker som vi skulle behöva hantera i relation till den grova kriminaliteten.
Fru talman! Jag ska avsluta med att instämma med det som Malin Björk tog upp om att vi behöver följa pengarna på olika sätt och att vi behöver följa orsakerna till kriminaliteten. Vi behöver arbeta väldigt starkt med att ha sociala åtgärder och välfärdsåtgärder som gör att det är inte triggande och positivt att lockas in i kriminella gäng. Så kan vi i varje fall kupera nyrekryteringen. Det måste också prioriteras mycket starkt.