Herr talman! Först vill jag säga att det finns lite olika versioner i kommunerna när det gäller varför fenomenet uppstår och vad det egentligen är man gör.
Vi vet att det finns privata hyresvärdar som är inblandade i detta, men det finns självfallet hinder för hur långt vi kan reglera det. Vi har ingen kommunarrest, och privata hyresvärdar är fria att hyra ut sitt bostadsbestånd oavsett var i Sverige det finns. Det är alltså inte så enkelt som det framstår här i debatten.
Eva Lindhs fråga i interpellationen var om regeringen avser att ta initiativ till en ny utredning. Nej, något sådant initiativ finns inte. Det finns andra saker som vi tycker är mer prioriterade än detta i Kommunsverige. Det är helt korrekt.
Den utredning som den förra regeringen tillsatte och som vi avbröt hann komma en bit på vägen. Jag träffade utredaren och kunde konstatera att inget av de förslag som de hade jobbat med och som skulle ha lagts fram låg under mitt ansvarsområde som civilminister, utan de rörde lagstiftning som låg under andra departement. Det tycker jag är intressant.
Även om det var en av mina företrädare som civilminister som tillsatte utredningen – jag tror att det var Lena Micko – skulle lagstiftningen förmodligen inte ha blivit hennes heller, utan den rörde andra departement. Detta kan också vara intressant att säga i sammanhanget.
Jag tycker att en del av den politik som regeringen har bedrivit och bedriver under mandatperioden – med minskad migration, en ny bosättningslag och ett mycket aktivt arbete mot hemlöshet, som förstärks ytterligare med 50 nya friska miljoner i budgeten för att uppfylla målen i hemlöshetsstrategin och där vi lägger mer pengar på exempelvis Bostad först – bidrar till att minska problematiken med det vi kallar social dumpning.
Sedan har Eva Lindh och jag tidigare i denna kammare haft en diskussion om huruvida det är ett bra sätt att träffa kommunerna på länsstyrelsernas residens. Jag tycker att det är väldigt bra. När jag träffar landshövdingar ber jag alltid om att få träffa kommunföreträdare. Jag tycker att det har varit ett bra sätt att träffa så många kommuner som möjligt, för det är i princip omöjligt eller i alla fall väldigt svårt för mig att fysiskt besöka samtliga 290 kommuner under en mandatperiod. Att samlas hos landshövdingen och få mycket bra diskussioner över en god bit mat är inte alls så tokigt.
Utöver detta gör jag många kommunbesök där jag prickar in kommunen enligt gps:en. Det har jag gjort väldigt mycket, och jag besöker inte bara residenskommunerna och de större kommunerna utan också många mindre kommuner. Mitt första kommunbesök var i dåtidens minsta kommun, Bjurholm. Den är inte minst längre men var det då.
Jag var även i Gullspång och många andra kommuner just för att visa att jag vill vara i både mindre och större kommuner. Jag har alltså inget dåligt samvete vad gäller mitt kontaktnät med kommunföreträdare under den här mandatperioden, utan jag är faktiskt en väldigt aktiv minister i det avseendet.
Jag kan bara konstatera att under alla de möten som jag har med kommunföreträdare kommer frågan absolut upp ibland men inte i den omfattning som jag kanske hade väntat mig efter att ha deltagit i en del debatter här i kammaren. Jag har inte bilden att det här är det största bekymret ute i Kommunsverige.
Vi har gett ett uppdrag till länsstyrelsen, och jag vet att Linköpings universitet forskar om den här frågan. Det blir intressant att se vad man kommer fram till i rapporten.