Fru talman! I Sverige har i dag mer än var femte person som arbetar en visstidsanställning, det vill säga att de jobbar i olika former av osäkra anställningar. Det är hela 22 procent. Det kan vara allt från vikariat till timanställningar. Det är alltså ungefär 700 000 av dem som arbetar i dag som inte har en fast anställning. Det är allra vanligast inom hotell- och restaurangsektorn, inom handeln, transportsektorn, livsmedelssektorn och den kommunala sektorn.
Av dessa 700 000 har mer än hälften en så kallad allmän visstidsanställning. Det betyder att arbetsgivaren inte alls behöver ange något skäl till att man inte har någon tillsvidareanställning. Det kan handla om timanställning för tillfälliga behov av olika skäl.
En sak vi vet är att de som har osäkra anställningar, är behovsanställda och saknar trygga jobb blir sjukare än andra. De har mycket oftare perioder av arbetslöshet helt och hållet. Det kostar samhället, och det kostar framför allt de sjuka mycket pengar. Man måste därför fundera över hur man kan göra någonting åt den här typen av osäkra visstidsanställningar, det vill säga allmän visstid. Det är inte säkert att detta går över med åren. Främst drabbar det dem som är unga. Av dem som är mellan 16 och 24 år är det över hälften, alltså 53 procent, som har denna typ av osäker anställning. Det är ofta kvinnor. Men det är alltså inte säkert att det går över ens med åren. Genomsnittsåldern för när en undersköterska till slut får en fast anställning är nämligen 36 år. Det är inte särskilt gammalt, men det är i alla fall inte 16-24 år. Det är undersköterskor som har jobbat väldigt många år på mycket osäkra anställningar innan de får ett fast jobb.
Vi tycker att vi ska premiera dem som anställer på vanliga vikariat. Det är klart att vi vill ha vikariatsanställningar för att folk ska kunna vara tjänstlediga av olika skäl. Det kan handla om studier, om att pröva på ett annat arbete eller om föräldraledighet.
Vi tycker att det ska löna sig att fastanställa. Vi tycker att vi behöver se över om vi ska höja arbetsgivaravgiften en smula för dem som har just de här allmänna visstidsanställningarna. Vi säger inte hur mycket det skulle vara, utan vi vill se över det. Om man har en person anställd på ett vikariat eller en provanställning tänker man kanske så här: Det kostar en liten slant mer att ha den här personen anställd på det här sättet. Det är mycket bättre att vi fastanställer.
Vi tycker att det ska finnas ett skäl till att man vill tillsvidareanställa de här personerna. Vi vill ge arbetsgivarna ett skäl att tänka till på detta. Därför yrkar jag bifall till Vänsterpartiets reservation nr 3 i betänkandet.