Fru talman! Alla verksamheter måste följas upp - även en sådan verksamhet som det ärevördiga domstolsväsendet. Det har gjorts en del reformer under de senaste åren som har moderniserat rättegångarna. Det här är ytterligare steg i den riktningen. Vi är överens om vissa delar, och dem tänker jag inte gå in på.
Jag vill ändå säga några ord om de delar där det råder delade meningar mellan oss. Det handlar om vad som är barnets bästa. Är det att man har ett prövningstillstånd eller ska man klara sig det förutan?
Det är en svår fråga; jag tycker att vi alla måste medge det. Vi kommer fram till olika slutsatser, och det är inte så helt enkelt att säga vilken som är den rätta. Det visas bland annat av att även barnrättsorganisationerna kommer till olika slutsatser. Vi brukar ha ganska lätt här i riksdagen att komma överens när det gäller frågor om barnets bästa, men i det här fallet drar vi olika slutsatser.
Framtiden får utvisa om vi ändå kommer ett steg på väg genom att införa prövningstillståndet, vilket jag tror. Det kan säkert leda till att en del omprövningar inte blir av och att barnen på det sättet slipper ytterligare en utdragen rättsprocess. Det är det vi alla egentligen syftar till. Vi vill inte ha utdragna plågsamma processer för barnen. Thomas Bodström tog själv upp ett exempel där det hela hade pågått i sju eller kanske till och med tio år.
Det här vill vi komma ifrån, och jag tror alltså att detta är ett steg på vägen. Vi tar ju inte bort prövningsrätten. Vi säger att prövningen kan få äga rum, men den gör det inte automatiskt. Det blir en kontrollstation, skulle man kunna kalla det för, som ändå hejdar processen något. Min uppfattning är att vi gör det till barnens bästa.
Jag håller med om att det behövs en utvärdering. Det har gjorts flera vårdnadsreformer, och de har efter hand utvärderats och förnyats. Det behöver också den här göra. Jag utgår från att regeringen kommer att ta ett sådant initiativ. Det behövs inget tillkännagivande från regeringen för att det ska komma till stånd.
Jag är inte själv jurist. Men jag har haft många kontakter med föräldrar som inte har lyckats komma överens i vårdnadstvister. Därför kan jag nog säga att jag tror att familjemål är något av det svåraste som man kan hantera i en domstol. Därför behövs det rent generellt bättre barnkunskap hos alla inblandade för att processerna ska bli så rättssäkra som möjligt och för att barnen ska få komma till tals på ett bra sätt. Alla ska verkligen sätta barnet i centrum i alla dessa mål. Det hör inte riktigt till debatten, men jag tycker ändå att det är viktigt att framhäva det.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna.