Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaret.
Sveriges omfattande insatser för att lindra
konsekvenserna av kriget i Bosnien är väl
omvittnade både i Sverige och ute i världen. Vad
som har hänt är att Bosnien-Hercegovina, som
folkrättsligt erkändes 1992 och som invaldes i FN,
har angripits och utsatts för etnisk rensning och
uppdelning.
Det är riktigt som utrikesministern säger att FN
uppenbarligen inte anser sig ha resurser för att
återställa det läge som gällde innan kriget i Bosnien
uppstod våren 1992. Men jag vill påpeka att FN:s
säkerhetsrådsresolutioner i ord handlar om det
förhållande som gällde innan kriget började och
vilka principer man vill slå vakt om.
Det har visat sig att FN och FN:s medlemsstater
inte har varit beredda att satsa resurser eller ge
mandat för att genomföra de resolutioner som FN:s
säkerhetsråd utan veto från någon sida har fattat
beslut om vid ett stort antal tillfällen.
När man inte har möjligheter att värna staten
Bosnien-Hercegovinas gränser såsom de erkändes
1992 är det helt oacceptabelt och omoraliskt med
ett vapenembargo som det som FN har utfärdat.
Det drabbar och binder offret, dvs. Bosnien-
Hercegovina, och förhindrar dess rätt enligt FN-
stadgans artikel 51 att försvara sig själv.
Anledningen till min fråga var att statsministern --
förmodligen inte i egenskap av statsminister -- var i
Washington för två veckor sedan och varnade
president Clinton för att upphäva vapenembargot.
Till min glädje kunde jag när jag var i Washington
i torsdags konstatera att så många som 92 av
senatens 100 senatorer inte tog den varningen
alltför allvarligt utan röstade för att USA på något
sätt skall verka för att vapenembargot upphävs.