Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 3 i betänkandet, även om vi såklart står bakom samtliga våra reservationer.
Fru talman! Sverigedemokraterna är positiva till ett ansvarsfullt legalt vapenägande hos landets jägare och sportskyttar. De laglydiga, skötsamma medborgare som hanterar sina vapen ansvarsfullt och deras vapeninnehav utgör inget problem i vårt samhälle. Det finns heller inte någon bevisad koppling mellan legala vapenägare och de skjutningar som sker i uppgörelser mellan kriminella gäng. Det är därför beklämmande att de legala vapenägarna gång på gång drabbas av lagskärpningar och ökad byråkrati i missriktade försök att stävja det illegala vapeninnehavet.
Vi har i dag en vapenlag som gör att laglydiga vapenägare som begår ett misstag riskerar att dömas till väldigt kännbara straff för brott mot lagar som egentligen avser att förhindra att vapen används i brottsliga sammanhang. Det kan handla om att en vapenägare har glömt att förnya en femårslicens eller har hanterat ett vapen, eller för den delen vapendelar, oaktsamt men utan brottsligt uppsåt. Den som begår dessa gärningar bedöms nämligen enligt samma lagar som den som uppsåtligen och utan tillstånd innehar ett vapen och sedan använder det i kriminella miljöer. Det är inte en rimlig ordning. Därför behövs en översyn av vapenlagen, där skillnad ska göras mellan misstag i tillstånds- och licensprocessen och vapenbrott i övrigt. De kännbara straffen ska ligga på de gängkriminella som skjuter och dödar runt om i vårt land.
Fru talman! Som sagt ser inte Sverigedemokraterna legalt vapenägande som ett problem. Snarare ser vi att de legala vapenägarna drabbas onödigt hårt på grund av lagändringar som egentligen avser att komma åt illegalt vapeninnehav.
Ett exempel på det är regeringens upprepade försök att reglera vapenmagasin. Detta skulle ha försvårat för legala vapenägare genom utökad administrativ börda och medfört ytterligare risk för åtal på grund av oaktsamhet, exempelvis på grund av ett borttappat vapenmagasin. Ett av de främsta syften som angetts för en sådan reglering har varit att underlätta för polisen att beslagta och förverka vapenmagasin som påträffas hos kriminella.
Även om vi tyckte att det senaste förslaget skulle försvåra alltför mycket för legala vapenägare var syftet gott, och polisens möjligheter till beslag och förverkande bör utökas. Däremot anser vi att detta kan tillgodoses genom en förändring av förverkandebestämmelserna och att en utredning bör tillsättas på området. Det skulle ge polisen ytterligare ett verktyg för att hindra att vapen och vapendelar hamnar i fel händer, samtidigt som det inte skulle innebära någon försämring för landets legala vapenägare.
Fru talman! Begreppet synnerliga skäl i vapenlagstiftningen har fått omfattande konsekvenser för landets vapenägare. I juridiska sammanhang utgör formuleringen en stark begränsning av möjligheterna att få tillstånd att inneha vapen. Kravet var från början avsett att innebära krav på dels en viss uppnådd ålder hos den sökande, dels en uppnådd skjutskicklighet. Detta har, trots flera klargöranden från riksdagen, tolkats på ett mer restriktivt sätt som gör det svårare för enskilda skyttar att få tillstånd att inneha vapen än vad som var avsikten. Därför bör begreppet synnerliga skäl utmönstras ur den svenska vapenlagstiftningen och ersättas med en tydlig uppräkning av vilka krav som ska ställas för att någon ska få ha vapen.
Fru talman! Det ställs allt större krav på svenska jägare. Nya ansvar har tillkommit, och andra har försvunnit eller minskat i betydelse genom åren. I våra skogar och marker har det också introducerats nya viltarter som ställer nya krav på jägarna och deras jaktmetoder. En jägare behöver ofta flera olika vapen för att på bästa sätt kunna utföra en så ansvarsfull jakt som möjligt. Exempelvis underlättas eftersök i tät skog av en kortare bössa än vad som är lämpligt när man sitter på pass, där man ofta har större utrymme för en längre pipa.
I dag ifrågasätts inte en jägares behov av att ha fyra vapen. Det är en gräns som många jägare uppnår ganska snabbt. Jagar man exempelvis älg, vildsvin, and och rådjur är ett behov av fyra bössor inte alls ovanligt då förhållandena vid jakterna skiljer sig åt. Efter särskild motivering kan man dock beviljas ytterligare ett eller två vapen. Det kan exempelvis röra sig om att man ska utföra eftersök av trafikskadat vilt eller att man behöver vapen av olika kalibrar för jakt på olika vilt.
Riksdagen har tidigare tillkännagivit att en utökning av vapengarderoben bör genomföras. För att ge jägarna de möjligheter som de önskar och förtjänar för att kunna bedriva en ansvarsfull jakt är det angeläget att regeringen skyndsamt återkommer med ett förslag som motsvarar vad riksdagen har tillkännagivit.
Fru talman! Jag vill avsluta mitt anförande, eftersom det är mitt sista före sommaruppehållet, med att önska ledamöterna och presidiet en skön sommar med möjlighet att få lite avkoppling och ladda batterierna. Vi ses snart igen här i kammaren!