Fru talman! Tyvärr kan vi i dag se hur det grova och gängrelaterade våldet tar nya farliga vägar i vårt samhälle. Parallellsamhällets rättsskipning har fått fäste under S-regeringen. Våldet drabbar hela vårt land. Stockholm är just nu hårt drabbat av det dödliga skjutvapenvåldet, och situationen i Malmö har under lång tid krävt särskilda insatser från polisen. Men även i mindre städer som till exempel Borås ser vi dödligt gängrelaterat våld.
En sådan uppvisning av våld och total avsaknad av respekt för rättsväsendet förtjänar samhällets kraftfulla fördömande. Kampen mot den organiserade brottsligheten måste intensifieras. Vårt samhälle måste kunna garantera säkerheten för våra medborgare.
Regeringen är ytterst ansvarig för att utvecklingen har gått åt fel håll. Det dödliga våldet kan och får inte normaliseras. En rapport från Brå visade nyligen att Sverige ligger i topp när det gäller dödligt skjutvapenvåld i Europa. Det kräver ordentliga åtgärder för att tryggheten ska återskapas, men trots detta har regeringen inte varit beredd att vidta verkningsfulla åtgärder mot gängkriminaliteten och våldet.
I dagens debatt behandlar vi vapenfrågor, och då kan jag likt tidigare talare konstatera att i stället för att göra det svårare för gängkriminella att begå våldsbrott med illegala vapen riktar regeringen fortfarande i många fall udden mot den svenska jakt- och skytterörelsen. Det handlar ofta om att försvåra för dem som laglydigt äger och hanterar ett vapen trots att det inte är dessa vapen som används i gängens uppgörelser.
Fru talman! Jag kan konstatera att det i utskottet har samlat en majoritet gällande elva tillkännagivanden till regeringen med anledning av motionsyrkanden om vapenfrågor. Det är en del av de cirka 100 tillkännagivanden som är resultatet av justitieutskottets arbete under detta riksdagsår.
Vi kristdemokrater anser naturligtvis fortfarande att det behövs ytterligare insatser för att komma åt kriminellas innehav av vapen och sprängmedel, men vi menar att detta kan och måste genomföras på ett sätt så att det inte skapar problem för vanliga jägare och sportskyttar. Redan i dag omges vapenägande av många regler, och samhället har många kontrollfunktioner för den som äger ett vapen. Att gängbrottsligheten agerar hänsynslöst och samhällsfarligt ska inte gå ut över skyttars och jägares vapenhantering.
I dagens Sverige finns cirka 550 000 registrerade vapenägare. Studier under en tioårsperiod har visat att av de vapen som användes vid grova brott var det endast 1,2 vapen, alltså ungefär ett vapen, per år som kom från jakt eller sportskytte. Det är alltså en mycket marginell del.
För oss kristdemokrater är det självklart att inte bunta ihop jägare och sportskyttar med dem som beter sig allra värst i samhället. En överimplementering av vapendirektiv eller annan onödig reglering som försvårar för laglydiga vapenägare är inte metoden för att få stopp på det ökade antalet skjutningar på våra gator och torg.
Hårdare tag mot gängbrottsligheten behöver kraftfulla åtgärder för att säkra tryggheten i vårt samhälle, men det kan, som vi ser det, ske utan att försvåra tillvaron för laglydiga och ansvarsfulla vapenägare. Det är ett synsätt som delas av en majoritet av justitieutskottet, vilket det här ärendet visar. Utskottets ställningstagande visar att det finns vägar att möta jägares och sportskyttars önskemål om förenklingar för vapenägande utan att samhällets säkerhet blir påverkad.
Fru talman! Jag vill nämna något av det som tas upp i detta ärende.
Vad gäller vapenbrott har regeringen genomfört en del åtgärder för att skärpa straffen. Bland annat har minimistraffet för grovt vapenbrott höjts, och nyligen föreslogs att straffet för synnerligen grovt vapenbrott ska höjas från sex till sju års fängelse. Det är välkomna höjningar, men de är otillräckliga. De grova vapenbrotten ligger bakom de senaste årens ökade skjutvapenvåld. Tillgången på vapen och på personer som är villiga att använda dem är en avgörande faktor när det gäller de gängkriminellas makt.
Vi menar att vapenbrotten måste innebära betydligt strängare straff. Vi vill se en väsentlig höjning av straffen för vapenbrott. Maxstraffet för synnerligen grovt vapenbrott borde just ta sikte på de absolut grövsta vapenbrotten, och maxstraffet borde vara betydligt högre än de sju år som regeringen har föreslagit. Även om vi välkomnar de senaste årens straffhöjningar menar vi att dessa höjningar är otillräckliga för att bemöta de senaste årens ökande skjutvapenvåld.
Utifrån detta yrkar jag bifall till reservation 1.
Fru talman! Min kollega Bergheden har mycket förtjänstfullt räknat upp många av utskottets tillkännagivanden. Jag vill också belysa det som handlar om en ny tillståndsmyndighet för vapenlicensärenden.
År 2015 beslutade riksdagen att en ny myndighet med ansvar för jaktfrågor och viltförvaltning skulle inrättas. Detta beslut har regeringen hittills vägrat att följa. Det är beklagligt av ett flertal skäl. De långa handläggningstiderna i vapenlicensärenden är ett problem som drabbar landets vapenägare, och det kan ifrågasättas om vapenlicensärenden är en sådan uppgift som Polismyndigheten är bäst lämpad att ansvara för.
Kristdemokraterna anser att Polismyndigheten ska fokusera på sina polisiära kärnuppgifter. Utifrån den situation vi ser i vårt samhälle anser vi att polisens uppgifter behöver renodlas ytterligare. Att hantera vapentillstånd är en sådan fråga som lämpligen flyttas från polisen till en ny myndighet. Att den rödgröna regeringen inte agerar i frågan trots att tillkännagivanden flera gånger riktats om införandet av en ny jaktmyndighet är anmärkningsvärt.
Vi förutsätter nu, utifrån det nya tillkännagivandet, att regeringen återkommer snarast med åtgärder för att få till stånd en ny myndighet för jaktfrågor och viltförvaltning och att licenshanteringen läggs på denna.
Fru talman! Det behöver också göras en översyn av vapenlagstiftningen. Kristdemokraterna anser att det är en avsevärd skillnad mellan den som handhar ett legalt vapen och den som använder ett illegalt vapen. Denna skillnad görs dock inte tydlig i dagens lagstiftning. Vi anser att det borde förändras. Det är en väsentlig skillnad mellan de stränga tillståndssystem för jaktvapen, sportskyttevapen och samlarvapen som finns i Sverige och den illegala import och tillverkning av vapen som används i kriminella konflikter. Det måste också avspeglas i lagstiftningen.
Det behövs en översyn för att skapa ett regelverk som inte i onödan försvårar för jakt- och sportskytte. Dessutom bör det göras en tydligare åtskillnad mellan bestämmelser för jakt- och sportskyttars vapenhantering och de straffrättsliga bestämmelser som syftar till att komma till rätta med den illegala vapenhanteringen.
Fru talman! Vi behöver, som ärendet visar, också följa tillkännagivandet gällande licenshantering vid vapenbyte och kraven för vapenlicens.
Fru talman! Det här ärendet visar att det är möjligt att välja en annan inriktning än den väg som regeringen hittills valt för kontroll och åtgärder vad gäller vapen i vårt land. Regeringen har hittills lagt flera förslag som försvårat för lagliga vapenägare och också föreslagit lagändringar som inneburit en överimplementering av de europeiska vapendirektiven i stället för att presentera kraftfulla förslag för att möta de illegala vapnen i vårt samhälle.
Dagens elva tillkännagivanden visar att det finns en majoritet i Sveriges riksdag som vill gå en annan väg. Det är dags att regeringen lyssnar till det budskapet.
Med detta vill jag avsluta med att säga att vi stöder de elva tillkännagivanden som gjorts i utskottshanteringen och också de reservationer som vi gjort i betänkandet, men jag yrkar som sagt bifall endast till reservation 1.