Fru talman! Det är helt riktigt. Jag tror att vi be-
höver arbeta på flera olika fronter. Vi behöver, precis
som Barbro Westerholm säger, göra det med artiklar.
Vi bör själva aktivt gå ut och förklara vår narkotika-
politiska hållning, beskriva resultat, ta fram statistik
osv.
En annan sak är att jag i EU-sammanhang, i bilate-
rala kontakter med kolleger, ständigt försöker ta upp
de här frågorna till diskussion. Jag försöker också
bjuda hit folk för att visa dem hur det verkligen fun-
gerar här i Sverige. Jag vill låta dem möta myndighe-
ter och frivilligorganisationer, titta på behandlingsin-
satser osv. för att skapa respekt och få en dialog kring
de här frågorna.
Det tror jag är minst lika viktigt, för det finns väl-
digt mycket fördomar. Vi räknas ju, särskilt i EU-
sammanhang, som hökar och som ganska svåra att
över huvud taget diskutera med. Det tror jag bara att
man kan lösa upp på det sättet att vi skapar respekt för
vår hållning och för det vi gör genom att låta många
se med egna ögon och genom att bjuda hit delegatio-
ner.
Sedan måste vi vara aktiva och göra det här med
våra egna ord. Jag vet att man håller på med filmer
och informationsmaterial som det också är tänkt att vi
skall sprida internationellt och i EU-sammanhang. Jag
hoppas ju att även kommissionen skall kunna hjälpa
till med sådana här saker; att den skall finnas med i
debatten osv.