Fru talman! Sedan den här frågan började diskuteras har jag haft kontakt med många människor som jobbat med gravida kvinnor i missbrukssituationer, inte minst med Ambulatoriet i Malmö. Jag har också pratat med socialtjänsten på många håll. Så sent som i måndags talade jag med socialtjänsten i Malmö om situationen där och ställde den hårda frågan: Om en kvinna som är gravid och som samtidigt har ett missbruk kommer till er och vill ha vård för sitt missbruk, kan hon då beredas vård direkt?
Vart jag än vänder mig får jag samma svar: För den här gruppen finns det inga väntetider. Det klarar vi.
Skulle det vara någonstans där man inte klarar det, där det inte är så, måste den kommunen rätta till det därför att här måste det, som jag tidigare sagt, finnas en gräddfil i missbrukarvården.
Det är inte säkert att det i första hand är ideella krafter som i det fallet ska anlitas, utan det är nog professionell missbrukarvård som man så att säga hamnar i. Kanske är det till och med någon av statens institutioner som tar det ansvaret. Men några väntetider ska det alltså inte behöva finnas.
Jag instämmer absolut i Kenneth Lantz resonemang om att det behövs mer pengar också till förebyggande insatser i hälso- och sjukvården. Det är delvis en annan fråga - en fråga om hur vi klarar av att förebygga i de här avseendena innan det blir ett akut läge. Kenneth Lantz vill att vi ska vara en partner där. Jag är gärna en partner i fråga om att driva fram mer resurser till förebyggande insatser i hälso- och sjukvården. Jag hoppas då bara att Kenneth Lantz och oppositionen är partner till oss när det gäller att ordna finansieringen till den typen av förebyggande verksamhet. Det är inte alltid som man ställs inför den situationen.