Herr talman! Jag hade egentligen ställt min interpellation till finansministern, med tanke på att jag främst ifrågasätter det oansvariga hanterandet av medborgarnas pengar. Jag tar dock naturligtvis gärna debatten även med infrastrukturministern.
Hon påstår i sitt svar att kostnaden för att skjuta upp bygget av Förbifart Stockholm bara uppgår till 170-260 miljoner. Det är förstås tillräckligt illa att kasta bort en kvarts miljard kronor på en så meningslös och improduktiv åtgärd som att tillfälligt stoppa ett redan påbörjat vägbygge, men tyvärr upplever jag svaret som något vilseledande. De kostnader som nämns är nämligen bara de direkta kostnaderna för Trafikverket, men till det kommer också kostnaderna för entreprenörer och deras 700 anställda. De kostar pengar även om man inte utför något arbete.
Utöver detta finns det en uppenbar risk för skadestånd till entreprenörer man har skrivit kontrakt med men som inte kan utföra något arbete. Kostnaderna kan alltså bli betydligt högre än de 700 miljoner Trafikverket tidigare har nämnt. Det är därför jag konstaterar att kostnader uppemot 1 miljard inte kan uteslutas i sammanhanget.
Finansminister Magdalena Andersson har flera gånger hävdat att statens finanser är i extremt dåligt skick. Hon har - visserligen felaktigt, men ändå - beskrivit det som att ladan är tom och bordet helt avskrapat, vilket enligt statsrådet gör att det inte går att nå överskottsmålet. Hur kan då regeringen anse att en merkostnad för Förbifart Stockholm på 4 miljoner per dag fram till maj 2015 är ekonomiskt försvarbar? Är det möjligen för att kostnaden inte belastar statsbudgeten direkt utan kan plockas av bilisterna i extra trängselskatt? Man verkar glömma att det trots detta är skattebetalarnas pengar man hanterar och att det är dem man förslösar genom regeringens märkliga turer.
Den beklagliga sanningen är att det faktiskt är på grund av oenigheter inom regeringen man tvingas kasta 4 miljoner om dagen i det svarta hål flera av mina meddebattörer har nämnt - utan att få någon som helst nytta för pengarna.
När det gäller att fylla igen redan grävda gropar är det något vissa av oss tyvärr fick syssla med ibland under värnpliktstiden. Att göra det i det här sammanhanget vore dock knappast vad man brukar kalla ekonomiskt ansvarstagande.