Herr talman! Det här betänkandet om ändringar av ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter är väl kanske inte det allra mest intressanta och mest principiellt viktiga som vi har haft i KU i år, men det kan vara värt ett par kommentarer.
Det är egentligen riksdagsstyrelsen som har gjort det grundläggande arbetet här, och de grundläggande kompromisserna som det lätt blir i ett sådant här sammanhang. Jag tycker nog att den strävan efter förenkling som ändå finns är väldigt positiv. Det gäller framför allt den särskilda ersättningen för Stockholmsboende, för oss som reser till Stockholm och även bor någon annanstans i Sverige. Det nuvarande systemet, som är en del av det generella traktamentssystemet, blir väldigt krångligt och omständligt såväl för riksdagens förvaltningskontor som för oss ledamöter. Så där tycker jag att det är en uppenbar förbättring.
Förenklingarna har kanske inte gått så långt som man stundom skulle ha önskat. De tillämpningsföreskrifter som redan preliminärt har tagits av riksdagsstyrelsen kommer att visa sig vara ganska omfattande. Det blir alltså en viss spänning här mellan en svensk förvaltningstradition som innebär strävan efter millimeterrättvisa och en tendens till mer schablonisering. Och den matchen slutar oavgjort. Men väsentliga förbättringar kan ändå noteras.
Det kan möjligen vara lämpligt att lägga märke till att inkomstgarantin föreslås förbli i stort sett oförändrad men att den som lämnar riksdagen ska tänkas ha någon restkompetens i sitt gamla yrke eller på annat sätt - om man inte är pensionär förstås - och kan tänkas söka andra uppgifter, det vill säga inkomstgarantin ska inte uppfattas som någon slags pension.
Om man blir dömd för brott och avsatt som riksdagsledamot ska man inte få någon inkomstgaranti. Det är en annan nyhet. Det är ju ett marginellt fenomen som vi hoppas inte ska uppstå framöver. Man kan möjligen tycka att det blir en slags dubbel bestraffning, men å andra sidan är det rimligt i en rättsstat att den som blir avsatt som riksdagsman också förlorar sin inkomstgaranti.
När det gäller hur högt arvode en ledamot ska ha är det en diskussion som inte bara finns i riksdagen utan i alla kommuner. Jag tycker nog att det system som vi har i riksdagen nu med en fristående arvodesnämnd som beslutar om arvodena har fungerat mycket bra. Jag vet från kommunal erfarenhet att det annars är en ständig debatt om att man vill ändra systemet före valet, för då är det lämpligt. Men då tycker andra att det är olämpligt. Efter valet är det också olämpligt enligt vissa andra. Så det blir ett visst harvande som kanske förskjuter intresset från det som borde vara de viktigaste politiska frågorna. Jag noterar också att det inte är några större meningsskiljaktigheter i fråga om arvodenas storlek.
Herr talman! Jag vill passa på tillfället att tacka för ett väldigt gott samarbete i konstitutionsutskottet, där vi har haft många principiella viktiga debatter som kommer att fortsätta utan en del av oss men förhoppningsvis på samma höga nivå även framöver. Det är väl så i det svenska systemet att det är i utskotten som det avgörande arbetet sker. Vi har haft en god arbetsgemenskap i vårt utskott, låt vara att man väl inte alltid så här på slutet tycker att just sammanträdet är den högsta tänkbara livsformen. Annorlunda uttryckt kan det ha varit väldigt många och långa sammanträden i KU. Men det beror också på att det har varit ett antal mycket speciella ärenden. Tsunamin är naturligtvis det man främst tänker på.
Jag vill också passa på att tacka de närvarande ledamöterna och även de frånvarande ledamöterna i KU, liksom naturligtvis talmän och andra som har hjälpt oss. Utan KU:s kansli hade det inte alls blivit så bra som det har blivit.