Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till hem-
ställan i försvarsutskottets betänkande FöU6 och
avslag på den reservation som fogats vid betänkandet.
Som Åke Carnerö sade handlar det här betänkan-
det om säkrare kemikaliehantering. Det innehåller
förslag dels om godkännande av konventionen om
gränsöverskridande effekter av industriolyckor, dels
om antagande av en lag om åtgärder för att förebygga
och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyck-
or. Lagen innebär ett genomförande av rådets direktiv
96/82/EG om åtgärder för att förebygga och begränsa
följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga
ämnen ingår och konventionen om gränsöverskridan-
de effekter av industriolyckor. Den nya lagen föreslås
träda i kraft den 1 juli 1999.
I det betänkande som vi nu behandlar föreslås
också ändringar i miljöbalken, lagen om immunitet
och privilegier i visssa fall, sekretesslagen och rädd-
ningstjänstlagen. Också dessa ändringar föreslås träda
i kraft den 1 juli 1999.
Efter den stora industriolycka som inträffade i Se-
veso i Italien 1976 började EU sitt arbete med att få
fram gemensamma regler inom den dåvarande euro-
peiska gemenskapen. Det blev ett mångårigt arbete,
som så småningom ledde fram till det s.k. Seveso I-
direktivet. En vidareutveckling av Seveso I-direktivet
har nu skett, och det s.k. Seveso II-direktivet har
tillkommit.
I utskottet finns inga delade meningar om genom-
förandet av det nya direktivet.
Som också påpekades i anförandet av Åke Carne-
rö är tillsynsansvaret en av de frågor som har diskute-
rats en del med anledning av propositionen
1998/99:64 Säkrare kemikaliehantering.
Regeringen föreslår att tillsynsorganisationen
harmoniseras med tillsynen enligt miljöbalken. Läns-
styrelse och kommuner skall därför ha det regionala
och lokala tillsynsansvaret. Det centrala till-
synsansvaret skall ligga på Statens räddningsverk.
Utskottet anser att detta är en riktig och bra för-
delning av ansvaret.
Sedan Seveso I-direktivet infördes har tillsynen
fungerat bra. Det är viktigt att införandet av det nya
direktivet inte leder till någon dubbelreglering. Det är
en förutsättning för att direktivet skall kunna genom-
föras på ett smidigt sätt att nödvändig kompetens är
säkrad i de organisationer som föreslås komma att
arbeta med direktivet.
Från utskottets sida utgår vi från att regeringen
återkommer till riksdagen om det visar sig att nöd-
vändig kompetens inte finns eller att det blir en dub-
belreglering vid införandet av direktivet.
Till sist skall jag kort kommentera den reservation
som Kristdemokraterna och Miljöpartiet har fogat till
betänkandet. Reservationen handlar om att Kristde-
mokraterna och Miljöpartiet vill att Kustbevakningen
skall tilldelas ansvaret för att bygga upp den organi-
sation som krävs för att planera för insatser och bistå
vid brandolyckor till sjöss.
Majoriteten i utskottet anser att ansvaret skall lig-
ga på tillsynsmyndigheten. Jag nämnde tidigare i mitt
anförande vikten av att det inte blir någon dubbel-
reglering. Det skall vi inte heller ha i det här fallet.
Kustbevakningen har redan i dag bl.a. förstärkt in-
satsmöjligheten vid brandbekämpning till sjöss inom
ramen för sina tillgängliga resurser. Det sätter vi ett
väldigt stort värde på.
Utskottsmajoriteten förutsätter att regeringen be-
vakar frågan och att även berörda myndigheter fort-
sätter sitt arbete så att bl.a. de förbättringar som Sta-
tens räddningsverk anser är nödvändiga också skall
genomföras. Med det nu anförda vill jag än en gång
yrka bifall till hemställan i försvarsutskottets betän-
kande och avslag på reservationen.