Fru talman! Tack, Camilla Waltersson Grönvall, för ett i många stycken bra anförande!
Själv fastnade jag vid en mening som ledamoten Waltersson Grönvall framförde och som är mycket riktig, nämligen att det bakom alla siffror finns enskilda människor. Mot denna bakgrund vill jag lyfta upp en vanlig människa, en medborgare som hette Bertil Gustafsson och som, medan han levde, bodde några få kilometer söder om riksdagshuset. Han drabbades av bukspottkörtelcancer och fick ingen cancervård. Han nekades cancervård av Karolinska sjukhuset, som sa att det var fullt.
Det gick rykten om att det var fullt på Karolinska sjukhuset, så Hälso och sjukvårdsförvaltningen i Stockholm hörde av sig till Karolinska sjukhuset och frågade: Stämmer det att ni har fullt på ert sjukhus? De fick beskedet att det inte var någon fara. Danderyds sjukhus erbjöd sig att hjälpa till, men Karolinska sjukhuset nekade och sa att det inte behövdes över huvud taget.
Mot bakgrund av detta individfall och att det är ledamotens partikamrat Irene Svenonius som är ytterst ansvarig för sjukvården här i Stockholm skulle jag vilja fråga Camilla Waltersson Grönvall: Har du fört några samtal om detta fullständiga haveri i sjukvården i Stockholm, där en person som är sjuk i bukspottkörtelcancer nekas vård och där man har ett vårdsystem där sjukhusen konkurrerar med varandra i stället för att hjälpa varandra när det är långa köer i cancervården? Det är ett haveri för den moderata sjukvården i Stockholmsregionen, och jag skulle vilja höra om Camilla Waltersson Grönvall har fört några samtal med Moderaterna här i Stockholm om vad man ska göra för att detta aldrig ska kunna ske igen.