Fru talman! Tack, Lina Nordquist, för svaret! Jag tycker att det var ett väldigt bra svar som vittnar om någon form av socialt ansvarstagande, och jag hoppas att Lina Nordquist pratar om detta med sina liberala kamrater i Stockholmsregionen.
De facto ser det ut så här. Den verkliga valfriheten för kvinnor i Botkyrka är mycket mindre än för kvinnor bosatta i Stockholms innerstad. Många av de kvinnor jag träffar ute i Hallunda och andra ställen i sydvästra Stockholm är dessutom relativt fattiga och har ofta inte ens råd att betala för kollektivtrafiken. Många av dem berättar för mig att de aldrig har varit inne i Stockholms innerstad. De har alltså i verkligheten bara en enda klinik att vända sig till.
I verkligheten har systemet blivit en möjlighet för vårdgivarna att välja var man ska vara etablerad. Det är det som gör mig oroad av det förslag till tillkännagivande som ni har tagit fram, där ni hävdar att man ska tillämpa mer av den här sortens system runt om i Sjukvårdssverige.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor
Jag var med om att städsla Göran Stiernstedt - han är relativt känd i den här församlingen och bland folk i största allmänhet - som har arbetat mycket med sjukvårdsfrågor. Vi bad honom att göra en utvärdering av hur vårdvalen har slagit i Stockholm, och hans uppfattning var att de är kostnadsdrivande och att de leder till en söndersplittrad vård. Kostnaderna i vårdvalssystemen har ökat i storleksordningen 5-10 procent varje enskilt år i Stockholmsregionen. Det är extremt dyrt, det driver sjukvårdens kostnader, det leder till system där sjukhusen har svårt att konkurrera om vårdpersonalen och det leder, enligt mig i alla fall, till stora risker för ökad ojämlikhet i en vård som redan präglas av alltför mycket av ojämlikhet.