Fru talman! Jag vill än en gång säga att huvud-
principen är att staten inte skall betala ersättning för
skador som det går att försäkra sig mot. Det finns
dock två andra vägar - jag skall inte använda ordet
undantag, det är för starkt. Den ena är att man inte
kan utesluta att särskilt ömmande fall med speciella
omständigheter kan uppstå. I sådana fall finns en
möjlighet för regeringen att efter prövning av det
enskilda fallet besluta om ersättning ex gratie. Jag
sade i mitt svar att det inte har förekommit så många
sådana fall. Det har kommit in ett ärende till regering-
en med ett preciserat ersättningsbelopp. Det gäller ett
vattenledningsföretag i Ekshärad i Värmland och
avser bl.a. återställning av jordvallar och mark. Läns-
styrelsen i Värmlands län har yttrat sig över ärendet.
Detta ärende bereds för närvarande inom regerings-
kansliet. Det ligger på mitt departement, Försvarsde-
partementet.
Vi skall också komma ihåg att försäkringsskyddet
har byggts ut successivt och täcker nu i hem-, villa-
och fritidshusförsäkringarna relativt väl de skador
som kan uppstå. På den punkten kan man säga att
försäkringssystemet har börjat fungera. I företagsför-
säkringar är det dock det individuella försäkringsavta-
let som är avgörande för skyddets omfattning. Det
skiljer sig från bolag till bolag. Där kan man tala om
brister eller en del ofullständigheter, som jag gärna
vill tro att försäkringsbolagen vill rätta till.
Erik Arthur Egervärn tar upp det andra undanta-
get. Det är förslaget om ersättning vid dammbrott. Jag
vill upprepa att de frågorna bereds särskilt inom rege-
ringskansliet.
Fru talman! Jag vill tillägga ytterligare en sak. Vi
bör här anstränga oss för att bli bättre och bättre.
Därför är det bra att vi med jämna mellanrum har
debatter i riksdagen för att verkligen kontrollera om
vårt skydd och våra resurser för att möta de civila
hoten är tillräckliga. Detta är ju civila hot mot samhäl-
let. Ingenting är så farligt som att man bara bygger på
gamla vanor och slentrian när det gäller dessa frågor.
Det är viktigt att vi då och då granskar förutsättning-
arna. Därför vill jag i detta sammanhang ta upp
forskningen. Vi behöver bättre förvarningar och pro-
gnoser, och kunskap om hur man skall kunna före-
bygga skador vid översvämningar. Det behövs
riskzonskartor i områden som kan drabbas vid stora
flöden. Dessa frågor ingår bland de förslag som
Dammsäkerhetsutredningen har tagit upp, som nu
bereds inom regeringskansliet. Jag hoppas inom en
snar framtid få återkomma till riksdagen med sådana
förslag.