Fru talman! Frågan handlar om vilka principer som ska gälla när man inrättar nya examina. Det är exakt det debatten handlar om. Nu har regeringen valt att frångå en princip som har gällt sedan 1977, där regeringens egen myndighet Högskoleverket, som normalt gör det här arbetet, är kritiskt till att regeringen har rundat dem i det här ärendet och hittat på en egen beredningsprocess. Det är klart att det lite grann rubbar den balans som finns mellan regeringen och högskolesektorn. Vi har varit ganska överens om att sätta stor tilltro till Högskoleverket och den expertis som finns från vetenskapssamhället självt när det gäller vilka utbildningar som är bra eller inte.
Här väljer utbildningsministern att göra något som han inte alls har pratat om i valrörelsen. Han klampar rakt in med politiken och säger att nu bestämmer regeringen vilka orter som är aktuella. Efter en egen liten rundringning har vi sett att här bedrivs det vissa utbildningar. Här tror vi att Karlstads universitet kan vara bra, så vi fördelar de här utbildningsplatserna och ger nya examina på det sättet. Det är en helt ny princip. Varför pratade du inte om det i valrörelsen, Lars Leijonborg, och sade att det här är vårt sätt att göra högskolor och universitet mer autonoma? För att uppvärdera vetenskapssamhället tar regeringen över beslutsunderlag som Högskoleverket har skött sedan 1977. Det är ju det som frågan gäller.
Om vi ska vara riktigt ärliga, fru talman, tror jag att högskoleministern kanske har blivit överkörd i den här frågan. Utbildningsministern kanske sade: Jag ska ha mina utbildningar nu. Ni hinner inte med att ta in Högskoleverket. Det är bara löjligt. Säg att vi kör på de gamla utbildningsplatserna. Det funkar nog bra, och så får du leverera. Det kan ju vara på det sättet.
Jag hade förväntat mig en mer kritisk hållning här, där du hade sagt att hade jag fått göra det här igen hade vi gjort på rätt sätt, så som vi brukar göra i Sverige för att garantera kvalitet och visa på en rakare hållning från politikens sida.
Nu väljer högskoleministern att argumentera för att det här var väldigt bra berett. Det här var ett korrekt sätt att göra det på. Det finns ingenting som talar för att resultatet hade blivit något annat. Det är inte det vi pratar om nu. Vi pratar om hur det här ska ske i framtiden. Och nu har vi en högskoleminister som står i riksdagens talarstol och hyllar detta sätt att jobba på. Jag hade förväntat mig det tydliga beskedet att det här inte kommer att ske igen. Det var ett misstag. Vi ska inte göra på det här sättet igen.