Fru talman! John Andersson har frågat mig om jag
tänker vidta några åtgärder som förhindrar
spekulation i och skövling av skogsfastigheter.
John Andersson anför att det på många håll händer
att förvärvstillstånd erhålls i glesbygd utan att
bosättning sker på fastigheten.
Riksdagen beslutade våren 1991 om en omfattande
avreglering av jordförvärvslagen. Samtidigt
förstärktes lagstiftningen kraftigt som
regionalpolitiskt instrument, och reglerna om
prisprövning togs bort. Ambitionen i lagstiftningen
har varit att bevaka boendet och sysselsättningen i
glesbygden.
Myndigheterna kan dock bevilja förvärvstillstånd
utan att det kommer till stånd någon bosättning på
egendomen. Det kan ske t.ex. om förvärvaren inte
kan flytta till egendomen eller om det inte finns
några på orten bosatta intressenter. Andra exempel
är om ett vägrat tillstånd bedöms inte få någon
direkt eller påvisbar effekt på sysselsättningen i
området eller om det saknas möjlighet att vara
bosatt på förvärvsegendomen.
Om myndigheterna ändå bedömer det angeläget
och realistiskt att få till stånd en varaktig
inflyttning, får förvärvstillstånd vägras. Jag vill i
detta sammanhang erinra om bestämmelserna i
jordförvärvslagen i fråga om utebliven bosättning.
Om en förvärvare inte uppfyller sitt åtagande om
bosättning, får staten lösa in egendomen.
Länsstyrelsen skall genast anmäla till
Jordbruksverket om det föreligger förutsättningar
för att lösa egendomen.
När det gäller avverkningsreglerna i
skogsvårdslagstiftningen har inga större
förändringar skett den 1 januari i år, då de nya
bestämelserna trädde i kraft. På brukningsenheter
som är större än 100 ha får inte mer än 50 % av
arealen bestå av kalmark eller skog under 20 år. För
brukningsenheter som är större än 1 000 ha gäller
ytterligare begränsningar. Möjligheterna att få
undantag från dessa begränsningar är mycket små.
För de allra minsta brukningsenheterna finns det
inte och fanns inte heller tidigare några
begränsningar för slutavverkningarnas omfattning.
Jag anser att man ännu inte kan dra slutsatsen att
jordförvärvslagen behöver ändras. Om
myndigheternas rättstillämpning i ett något längre
perspektiv skulle tyda på behov av översyn av
lagstiftningen, är jag beredd att på nytt diskutera
frågan.