Fru talman! Det är möjligt att Torbjörn Björlund uppfattade mig som lite svävande. Det tycker jag kanske inte att jag var. När vi nu pratar om trossamfunden och deras uppgift i samhället vill jag slå fast att trossamfunden är seriösa samhällsbyggare och en del av vårt samhälle. Ganska många människor är engagerade. Jag sade att nästan 750 000 människor på ett eller annat sätt har koppling till trossamfunden. Det viktigaste att säga är att trossamfunden som organisationer tillhör demokratin och vårt samhällsbygge och gör många bra insatser, vilket jag också nämnde.
Sedan sade jag faktiskt att självklart måste också trossamfunden ta upp de frågor som Torbjörn Björlund nämner och ingalunda lämna dem åt sidan utan också diskutera de frågorna. Men vi får inte heller glömma bort att vi faktiskt i Sverige har både åsiktsfrihet och frihet att tro vad man vill. Det är inte alldeles enkelt att bara stå här i talarstolen och bara uttala sig i svepande ordalag. Man ska följa den lagstiftning vi har, men man måste också utgå ifrån att det handlar om en religiös tro.
Jag menar att vi inte kan stå här och ge en massa uttryck för hur man ska bedriva verksamheten. Låt de här föreningarna och kyrkorna driva de här frågorna. Vi har en grundlig lagstiftning som gäller diskriminering och annat, och den ska naturligtvis trossamfunden följa liksom alla andra.
Det finns faktiskt jämförelser man kan göra. Jag vet ju att både Vänsterpartiet och Kristdemokraterna har statligt stöd och bidrag som vi får för vårt arbete. Det får vi för de politiska åsikter som vi har. Det finns ju ingen som går in och talar om att vi måste driva en fråga speciellt, utan vi har ju rätt att driva de frågor vi vill.