Herr talman! Jag anser att laglottssystemet är förlegat och bör avskaffas. Det har jag motionerat om i flera år, men jag har inte lyckats övertyga civilutskottet. Nu gör jag ett nytt försök.
När laglotten infördes 1857 var tanken att den skulle säkra försörjningen för omyndiga barn. Människor dog tidigt, och arvet spelade en viktig roll för barnens överlevnad. I dag finns trygghetssystem som gör att ingen är beroende av arv från sina föräldrar för att säkra sin försörjning. Dessutom är dagens bröstarvingar oftast i 60-årsåldern och har inte sällan mycket bättre ekonomi än dem de ärver.
I praktiken innebär laglotten att rätten till någon annans egendom väger tyngre än individens rätt att bestämma över sina ägodelar. En son eller dotter som plågar, trakasserar eller till och med misshandlar sina föräldrar har rätt till sin laglott även om föräldrarna har velat något annat.
I betänkandet anförs att laglottsprincipen är djupt rotad i det allmänna rättsmedvetandet och att det råder samma rättspraxis i alla nordiska länder. Påståendet om nordisk rättslikhet är inte riktigt. Både Norge och Danmark har infört lagar som begränsar laglotten till maximalt 1 miljon kronor. Danmark har gjort det relativt nyligen.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt
Argumentet att inte förändra ett felaktigt system på grund av det allmänna rättsmedvetandet haltar. Varför lagstifta om regler som människor följer av egen fri vilja? Även om laglotten avskaffas kommer den som vill ändå att testamentera sina pengar och sin kvarlåtenskap till sina barn och barnbarn.
I betänkandet hänvisas också till att laglotten har två syften, dels att bevara en del av den avlidnes kvarlåtenskap åt de närmaste släktingarna, dels att skapa rättvisa mellan bröstarvingarna.
Det är inte svårt att finna situationer där laglotten medför mer orättvisa eller till och med vållar skada. Ett exempel som brukar användas är när det finns en arvinge med missbruksproblem som kommer att använda arvet till att sjunka ännu djupare i sitt missbruk.
Var finns rättvisan om arvet delas lika mellan en arvinge som har ett välfyllt bankkonto och en som verkligen behöver pengarna för sin försörjning?
Laglotten försvårar också generationsskiften i familjeföretag när den arvinge som tar över måste köpa ut sina syskon för att de ska få ut sitt arv. Konsekvensen kan bli att företag som har varit i familjens ägo i flera generationer måste säljas.
Den 17 augusti i år träder nya EU-regler i kraft vilka möjliggör för svenska medborgare bosatta utomlands att välja bosättningslandets regler om arv och därmed kringgå laglottssystemet. Kan det verkligen vara lagstiftarens intention att vi ska ha lagar som bara gäller för dem som inte har möjlighet att bosätta sig utomlands?
Herr talman! Det finns de som hävdar att ett avskaffande av laglotten öppnar för en möjlighet att göra särkullbarn arvlösa genom att gemensamma barn gynnas på deras bekostnad. Ett sådant resonemang är väldigt cyniskt och nedvärderar verkligen föräldrarnas känslor för sina barn.
I dag är nya familjekonstellationer snarare regel än undantag, och i de flesta fall fungerar relationerna väl. Om någon skulle vilja göra barn från tidigare förhållanden arvlösa kan den göra det på annat sätt. Det är bara att låta maken eller makan stå för de gemensamma tillgångarna.
Om vi vänder på perspektivet handlar de arvsfall som uppmärksammas i tidningarnas juridiska frågespalter ofta om en äldre efterlevande maka eller make som bli utkastad ur det gemensamma hemmet av den avlidnes vuxna barn som kräver sitt arv.
Att skydda den efterlevande makan eller maken så att hon eller han efter den förlust det innebär att ha blivit änka eller änkling slipper att genast gå från hus och hem är mer angeläget än att slussa pengar till obestämda ändamål till de vuxna barnen från tidigare förhållanden.
Herr talman! Under mitten av det förra seklet avskaffades skyldigheten för barn att betala underhåll för sina gamla föräldrar. I dag finns det ingen som tycker att det är orättvist eller stötande. Laglotten borde också avskaffas. Det är en fråga om individens okränkbara rätt att fatta egna beslut.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 5 mars.)