Herr talman! För att undvika att glömma det börjar jag med att yrka bifall till reservation 6 från Socialdemokraterna och till reservation 18 från Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Givetvis står vi socialdemokrater bakom också våra övriga reservationer i betänkandet. Men för tids vinnande begränsar vi oss till att yrka bifall endast till de två nämnda reservationerna.
EU är för oss socialdemokrater ett samarbete mellan suveräna stater. Vi tycker att det är viktigt att det är på just det viset. I dag är det 27 suveräna stater som på lika villkor samarbetar.
Naturligtvis är det olika storlek och karaktär på medlemsstaterna. Men själva grundtanken, att 27 stater möts och samarbetar om gemensamma frågor, är viktig för oss socialdemokrater. Vi tycker att det är viktigt att slå vakt om det i EU-samarbetet.
Det handlar om att tillsammans med övriga EU-länder söka gemensamma lösningar på gemensamma utmaningar. Det finns gott om sådana utmaningar i Europa och i världen. Tillsammans i Europa kan vi när det gäller globala utmaningar skapa åtminstone dellösningar och bidra till bra globala lösningar genom att vara föregångare i vårt samarbete inom EU.
Många gånger är det den inre marknaden som hamnar i fokus i EU-arbetet - talet om de fyra friheterna för människor, kapital, varor och tjänster. Ibland tycks de få röra sig så fritt att det faktiskt inte blir någon ordning på förutsättningarna för att ha ordning och reda exempelvis på arbetsmarknaden. Vi socialdemokrater tycker att det finns en hel del att göra också från svensk sida för att förbättra situationen i EU och för att hävda svenska intressen och värderingar när det gäller ordning och reda på arbetsmarknaden och att kollektivavtal i olika länder ska gälla i länderna.
Det får inte vara så att EU-samarbetet i den ekonomiska delen blir ett slags kapplöpning ned mot botten av villkoren. Grundtanken med hela EU-projektet - tittar man i Romfördraget ser man det snabbt som en av de första och viktigaste punkterna som slogs fast 1957 - är att man syftar till en stabil social och ekonomisk utveckling och till utjämnade villkor. Den utjämningen handlar naturligtvis inte om att utjämna nedåt, utan den handlar om att utjämna uppåt. Då är det allvarligt med den situation vi i dag har med en regering som inte förstår värdet av att förändra utstationeringsdirektivet och att motverka de negativa konsekvenser som den så kallade Lavaldomen fått.
Jag är alldeles övertygad om att andra socialdemokratiska riksdagsledamöter senare här i debatten mer och djupare går in på de arbetsrättsliga aspekterna och på vikten av ordning och reda på arbetsmarknaden när det kommer till EU-frågor.
För att gå tillbaka till det som handlar om EU:s gemensamma agerande och EU:s utrikespolitik kan jag säga att vi socialdemokrater tycker att det är viktigt att EU tar ansvar också utanför EU. Vårt ansvar för världen tar inte slut vid EU:s yttre gränser - tvärtom!
EU måste ta ett ansvar för att utveckla närområdet både söder och öster om oss där man behöver hjälp med både sin ekonomiska utveckling och sin utveckling för att få mänskliga rättigheter, där man behöver hjälp för att vinna demokratin och där människor nu, som vi i princip varje dag kan se, kämpar för just de rättigheter som vi tycker är så självklara att de är grundläggande för hela EU-samarbetet.
Därför tycker vi socialdemokrater att EU ska engagera sig mer i sin omvärld och framför allt i sitt närområde. Och därför är EU:s olika partnerskap viktiga. De måste få en högre prioritet. Men det får inte fortsätta att vara som det varit under en mycket lång tid då kortsiktiga ekonomiska intressen fått gå före långsiktiga moraliska och värderingsmässiga intressen. Det kan inte bara handla om ekonomi och aldrig om situationen för mänskliga rättigheter och demokrati.
I de avtal som vi skriver med de länder utanför EU som vi samarbetar med tar vi upp både de ekonomiska aspekterna och de aspekter som handlar om demokrati och mänskliga rättigheter. Men när bläcket torkat på de avtal som EU skriver med länder i sin omvärld är det alltför ofta så att vi inriktar oss enbart på de ekonomiska delarna i avtalen. Snabbt glömmer vi de krav som vi ställt och den hjälp som vi sagt skulle erbjudas från EU för att åstadkomma en utveckling av just mänskliga rättigheter och demokrati. Här måste EU bli betydligt bättre på att leva upp till sina egna löften.
Jag tycker att det är en utmaning för Sverige att vara pådrivande i EU-samarbetet för att EU ska infria det som står skrivet och driva på så att länder som slutit avtal med oss driver på i sin utveckling och så att vi i framtiden kan se en verklighet där människor också utanför EU:s gränser får det bättre.
Trots allt tror jag att det viktigaste med hela EU-projektet är att människor får det bättre. Det här ska inte vara politikens och byråkraternas projekt, utan det här måste vara
människornas
projekt.
Den gemensamma utrikespolitiken i EU bygger på att besluten fattas i enhällighet. Det har sina sidor att göra så, för ibland är det väldigt svårt att enas när det är 27 medlemsländer som bevisligen har olika nationella intressen och som givetvis styrs av regeringar som inte har en och samma politiska färg. Ibland kan klyftorna vara ganska stora, och ibland inträffar det att EU misslyckas med att komma fram till gemensamma ståndpunkter i de oftast allra svåraste internationella frågorna.
Ibland höjs röster för att ge upp detta med gemensam utrikespolitik eller, kanske oftare, för att ge upp tanken på att fatta besluten med enhällighet. Jag tror att det är oerhört viktigt att vi utsätter oss för denna prövning varje gång vi ska fatta beslut om utrikespolitik i EU - att vi just strävar efter enigheten. De få gånger det händer att EU misslyckas är det ändå så att vi har tagit ett steg närmare att komma dithän att vi tillsammans, alla medlemsländer, faktiskt formulerar en gemensam utrikespolitik.
Vi vet nämligen att det när EU gör det har en möjlighet att få mycket stor påverkan på vår omvärld. Det är viktigt att EU agerar internationellt, utanför sina egna gränser, och agerar i olika internationella organ, exempelvis i FN-systemet. Det är klart: Då måste vi utsätta oss för prövningarna, som ibland är tuffare än andra gånger, att diskutera sig fram till de gemensamma ståndpunkterna.
Samtidigt vet vi att det arbete vi gör i EU, som vi lägger mycket tid på och ägnar mycket möda åt, är ett föredöme i omvärlden. Andra regionala samarbeten runt om i världen tittar på EU och kommer till EU för att lära sig hur man gör. De inspireras av vårt arbete och naturligtvis också av de framgångar vi har haft under drygt 50 år med detta samarbete. Vi ska vara stolta över detta, men naturligtvis inte nöjda utan fortsätta att utveckla samarbetet.
Det är det som är viktigt för oss socialdemokrater: att fortsätta att utveckla samarbetet i EU och göra livet och vardagen bättre för människorna, både inom och utom EU. Där skulle det vara välgörande med en svensk regering som inte bara vill tillhöra EU:s kärna, som vi fick höra mycket om för några år sedan men som alltför sällan egentligen hävdar några åsikter eller är pådrivande i EU. Det är det vi socialdemokrater saknar i EU-samarbetet - den svenska pådrivande rösten.
(Applåder)