Herr talman! I det här betänkandet slaktar när-
ingsutskottet ett stort antal motioner om mineralfrå-
gor, markägarna, miljön och den typen av områden.
Det vanliga är ju att utskott slaktar motioner i
väntan på en kommande proposition. Det som är
ovanligt med just det här betänkandet är att vi har
väntat ganska länge på den där propositionen.
Vi sköt motionerna från 1999/2000 framför oss i
väntan på propositionen. Vi sköt motionerna från
2000/2001 framför oss i väntan på propositionen. Nu
tvingas utskotten hantera de motionerna och motio-
nerna från i höstas eftersom ingen proposition kom-
mer.
Jag tycker att det finns anledning att rikta ganska
skarp kritik mot regeringen för att den inte kommer
till skott, eller också skulle man kunna säga - om
man rör sig i gruv- och jordfrågor - att den verkar ha
grävt ned sig på ett område utan att hitta något att
komma till riksdagen med. Utredningen var klar för
nästan ett och ett halvt år sedan, och man kanske har
skickat ut remissvaren i en sedimenteringsdamm och
väntar på att flagorna sakta ska falla ned genom vatt-
net och så småningom kunna anrikas till en proposi-
tion från regeringen.
Jag tycker att det är anmärkningsvärt att regering-
en inte har kunnat komma till skott. Vad väntar man
på? Vad är det som gör att tre statsråd, fem statssek-
reterare och en hel stab med tjänstemän på Närings-
departementet inte kan komma till skott på det här
området heller?
Kan inte K G Abramsson avslöja för oss vad det
är för svåra politiska ställningstaganden som gör att
man sliter sitt hår på Näringsdepartementet och inte
kan lägga fram en proposition?
Från vår sida är det uppenbart att markägarens
ställning måste stärkas vad gäller mineralfrågor. Som
det nu är har markägaren en alltför svag ställning och
får för dålig information och för dålig ersättning för
eventuella intrång. Här måste en förbättring ske.
Jag tror att det är hyggligt stor enighet, i alla fall
bland de borgerliga partierna, om detta.
Vad är det som gör att regeringen inte kan komma
till skott? Regeringens senfärdighet är närmast av den
graden att gruvnäringens tid att prospektera nya om-
råden framstår som snabb och effektiv. Varför kom-
mer ingenting? Varför klarar inte Näringsdeparte-
mentet att producera en proposition?
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reser-
vationen.