Herr talman! Det är tråkigt att ministern inte ser det akuta i det läge vi har. Jag tycker att det är ett otroligt stort bekymmer att 90 000 unga människor är utan arbete. Det finns all anledning att inte vänta. Vi behöver agera nu och använda alla medel vi har tillgängliga för att människor i ung ålder ska komma ut i arbete.
Nu har vi tack vare EU, tillsammans med egen medfinansiering, fått drygt 1 miljard. Den miljarden ska användas nu, inte sedan, men ministern bestämmer att vi väntar med att se till att pengarna börjar arbeta för unga människors möjligheter att komma i arbete. Det är sant att det inte är EU-medlen som avgör om vi löser hela frågan, men det här är viktiga medel som måste användas. Jag förstår inte varför ministern gör den här fördelningen av de resurser vi nu har fått.
Ministern har fortfarande inte svarat på frågan varför vi pytsar ut pengarna sent i programperioden och på det sättet riskerar att inte hinna använda dem. Varför lägger man en tyngdpunkt på Arbetsförmedlingen när vi vet att Arbetsförmedlingen kommer att få svårt att använda pengarna? Varför gör man de här felaktiga prioriteringarna, som vi redan nu har blivit varnade för kommer att slå fel?
Det finns skillnader i politiken. Det första beslutet en socialdemokratisk regering kommer att fatta är att införa en 90-dagarsgaranti där varenda ung kille och tjej ska erbjudas riktiga insatser från dag ett. Ingen ska behöva börja sitt vuxna liv med att vara långtidsarbetslös. Det är uppenbart att det finns skillnader, och det har ju visat sig att Alliansens skattesänkningar inte har gett resultat. Det är fortfarande så att vi har en hög arbetslöshet, trots att ni tycker att ni har skött jobbet så himla bra. Det behövs alltså förändringar.
Jag vill använda det sista av min talartid till att tacka. Det här är mitt sista anförande någonsin i riksdagen, för den här gången i alla fall. Tack, och glad sommar!
(Applåder)