Herr talman! Jag vill erinra Nils T Svensson om
att för några timmar sedan stod Pierre Schori här och
sade att alternativ till kärnkraft var kärnkraft. Det är
att förlänga kärnkraftens användningstid i öst. Som
svar på en rak fråga om han stod bakom detta fick jag
att det finns tillsammans med EU-länderna en plan för
att fortsätta att bygga ut kärnkraften. Man skall ersätta
Tjernobylreaktorn med två tre reaktorer och ha två i
Slovakien. Jag ser det inte som ett alternativ.
Harrisburg 1979, Tjernobyl 1986. Barsebäck,
Forsmark, Oskarshamn, Ringhals - när? Jag hade
önskat att vi hade haft multimedia här och kanske
virtual reality så att vi hade kunnat höra en helikop-
ters smattrande med sandsäckarna över Tjernobyl
eller höra larmet när brandkåren rycker ut för att
släcka branden i Tjernobyl.
Jag har med mig bilder som är tagna tre dagar ef-
ter Tjernobylolyckan och en vecka efter. Det är synd
att man i kammaren inte kan visa bilderna. På bilder-
na ser man hur folk håller på att plocka svamp som
har elefantiasis.
Vi får inte glömma Tjernobylolyckan. Vi får inte
glömma att en liknande olycka kan hända här också.
Harrisburgolyckan hände i ett kapitalistiskt samhälle,
Tjernobyl i ett planekonomiskt. När händer det i ett
blandekonomiskt samhälle?
Herr talman! I går var Tjernobyldagen. Det var i
går nio år sedan olyckan hände. Jag stod på torget i
Kiev för fyra år sedan och talade inför 20 000 männi-
skor om den katastrof som hade drabbat människorna
i Tjernobyl, Vitryssland, och runt om i världen för
vinden går faktiskt runt om och når oss alla. Själv bor
jag 150-200 mil från Tjernobyl. Härnösand drabbades
hårt på grund av det som hände. Regnet kom. Lug-
nande besked kom också. Men oroliga föräldrar visste
inte vad de skulle göra. Jag köpte en geigermätare,
gick ut och mätte och ställde upp för småbarnsföräld-
rar och jordbrukare i min omnejd. Jag var lärare och
talade om för barnen att stanna inne på rasterna. De
trodde inte jag var riktigt klok, jag som alltid brukade
beordra dem att gå ut för att få frisk luft. Skulle de ut
och inandas jod?
Jag tycker att vi har glömt Tjernobyl alldeles för
snabbt. Men vi har höga värden i rådjur och renar, vilt
över huvud taget, i svamp och hjortron. Vi får inte
glömma den.
I Ukraina och Tjernobyls närmaste stad Pripet
ställde sig familjerna på balkongerna för att skåda den
färggranna himlen natten till söndag. Det var ett vack-
ert skådespel, sade Galina Protopopova, mamma till
två barn och som blivit en kompis till mig. Men snart
ringde hennes mans bästa vän och sade: Stick, det här
är värre än Hiroshima, ge dig i väg! Hon skyndade
ner till stationen men blev motad tillbaka av polisen.
Senare försökte hon ta sig till floden. Hon kunde ta
båten till Kiev på floden Dnepr.
Pojkarna började mista skinnet under fötterna.
Hon förstod inte vad det berodde på. Någonting hade
sprutats på trottoarer och gator. För övrigt kan jag
säga att gator och trottoarer tvättades varje dag da-
garna efter och sedan varje vecka, sedan varje månad
i en omkrets av kanske 10 mil från Tjernobyl. Det
gjordes i alla i Kiev som ligger 8 mil från Tjernobyl.
Men ingen förstod hur allvarlig situationen var i
Tjernobyl, utom höjdarna vid kärnkraftverket, för de
flydde med sina familjer med flyg till Moskva.
Samma sak hände faktiskt här i Sverige. Man
trodde att det var Forsmark som hade kontaminerats,
att det varit utsläpp därifrån. Det var någon som hade
gått in med skor och då hade man uppmätt dessa
värden. Därifrån stack också höjdarna i väg. Det pas-
sade bra, för det var semestertider. Det hände runt
förstamaj, så man tog ut klämdagar och började fara
upp mot fjällen. Jag har haft kontakt med människor
som for upp. Vid mätning visade det sig att de fått
radioaktivitet på sig och var tvungna att tvätta kläder-
na när de kom upp till fjällen. Det är ingen fantasi, det
är sanning.
När jag var i Tjernobyl fick jag se en dokumen-
tärfilm om hur det hade gått till vid Tjernobylolyckan
och hur människor efter några dagar förstod hur all-
varligt det var. Då blev det kaos. Man söp sig daglig-
dags full för att det gick rykten om att rödvin var bra
för blodet.
Samtidigt tvångsinkallade man gravida kvinnor
och utförde abort på dem. Människor tvångsrekryte-
rades till Tjernobylområdet. Över en natt hade livet
förvandlats till en mardröm, ett helvete.
Anna Roll skrev en dikt som heter Den nya grot-
tekvarnen i samband med det här. Den låter så här:
Det var en gång ett rike i armod och i nöd,
där grottekvarnen malde sitt folk mot tidig död,
men bland allt folket växte ett rop: "Slav gör dig fri,
ur mörkret stiga vi mot ljuset" - Det folket det var vi.
Men friheten den blev för stor för Svea rikes barn,
de saknade bittert sin gamla grottekvarn,
de måste ha en boja att fjättra sig invid,
så byggde de ett grotteverk som varar evig tid.
Ty på det verkets botten fanns ett gift med dödlig kraft,
det var den största fiende som mänskan nånsin haft,
som drakgift var det etter som verket spruta ut,
det frätte sönder allt och det krävde sin tribut.
Och mänskorna de offrade allt fler av sina barn,
för att hålla giftet stången i sin nya grottekvarn.
En råttfångare rände runt och samlade en hop,
som mot en guldpeng vara villig att gå ner i verkets
grop.
De lagade bassänger, de lagade frätta rör,
tills de började misstänka: "Tänk om alla dör?"
Så fångas de i ett nu kring la Hague i Normandie
och också hit till Norden spreds detta råttfångeri.
Snart krävdes det en präst som straffande och vred,
slungade ut sin dom över den som vägrade gå ned
och oskyldiga unga som förr varit rikets hopp,
de fördes in i verket med frisk och vacker kropp.
"Kom gör din plikt mot riket, kom och besmitta dig,
var solidarisk mot din broder som gick ner före dig!"
Och de som blott var arbetare förbrukades ganska fort,
men de som kunde formlerna de gick mer sällan genom
dess port.
Att varsamt passa döden det skapar lätt panik.
En del slängde av sig masken för att höra sitt eget skrik.
Ett skyddshölje mot döden där varje rispa blev ett hot,
blev många övermäktigt en trotsighet slog rot.
Man strejkade vid verken, de stod långa tider still,
men giftet strejkade aldrig, det växte bara till.
Och tvångsinkallningarna blev snart till en medeltida
rit.
Under sorg och fackeltåg fördes människorna dit.
Så gick själva digerdöden på nytt från port till port och
slut var mänskans öden, jorden snurrade alltfort.
Så underligt att senare betrakta mänskans strid.
Hon ville kunna allt, också mäta ut sin tid.
Jag har sagt tidigare i den här talarstolen att jag
var på icke-spridningskonferensen. Jag gick också på
alternativa konferensen och träffade Jessie Jackson,
Daniel Ellsberg, Rosalie Bertell, alla som jobbar för
fred och nedrustning. I det sammanhanget träffade jag
också barnläkaren, professor Skiriak-Nyshnik. Hon
gav mig den senaste rapporten om läget för barnen i
Tjernobyl.
Över 134 000 invånare har evakuerats permanent
från de nedsmittade områdena. Över 600 000 solda-
ter, brandmän och arbetare som sanerade vid katastro-
fplatsen har exponerats för höga strålningsdoser.
50 000 av dem som sanerade på katastrofplatsen har
redan dött. De flesta var män mellan 30 och 50 år.
Den totala strålningen från Tjernobyl är mellan
185 och 200 miljoner curie. WHO rapporterade 1992
att sköldkörtelcancer hos barn i närheten av Tjernobyl
har ökat med 80 % över det normala.
En japansk studie av 30 000 barn och dödfödda
foster i Vitryssland visar att födelsedefekterna har
dubblerats sedan 1986. Det ukrainska hälsoministeriet
rapporterar att onkologiska sjukdomar hos barn i
republiken Ukraina har tredubblats sedan 1986.
New England Journal of Medicine har identifierat
"Nuclear aids" som en nyligen upptäckt immunbrist
som påverkar barn som utsatts för kraftiga strålnings-
doser som ett resultat av Tjernobylkatastrofen.
FN rapporterade 1994 att Ukraina och Vitryssland
är de enda nationerna i Europa som har en negativ
befolkningsutveckling. Detta beror delvis på hälsopå-
verkan och ökad barnadödlighet till följd av Tjerno-
bylolyckan.
Det var skrämmande rapporter. Den senaste rap-
porten, som var preliminär, var att man hade under-
sökt 3 000 gravida kvinnor och funnit att 49 % av
dem hade kontaminerade placentor och kontaminerad
modersmjölk. Vilken början på ett liv! Dessutom
kunde hon rapportera om kromosomförändringar och
genetiska förändringar.
Ingen kan alltså säga vad effekten av Tjernobyl är.
Nyss har vi stått här och talat om att vi skall ha en
atomansvarighetslag som täcker upp till 1,9 miljarder.
Det går inte att räkna ut vad Tjernobyl har kostat till
hälsa, liv och grusade framtidsförhoppningar.
Den 26 april hörde jag på Nyheterna att hälsomi-
nisteriet i Ukraina hade sagt att 125 000 hade dött
efter Tjernobyl. Man pratade om 25 stycken.
I förrgår skrev man i DN att sarkofagen läcker.
Det stod jag här och sade 1990. Det var en frågestund
med Birgitta Dahl. Då tog jag upp att sarkofagen
läcker. Det var sprickor på 1 000 kvadratmeter. Den
hade hål där fåglar kunde flyga ut och in. Det var som
lava inne i reaktorn. Den heta massan hade gått ige-
nom två lager. Nu håller pelarna på att rasa så att
allting ramlar ihop i en enda röra. Redan då talade
man om att bygga in sarkofagen i titan.
Det går inte att tala om vad det kostar ekonomiskt
och i mänskliga lidanden. Och så kommer jag till
icke-spridningskonferensen och hör Hans Blix uttala
sig om hur han skall sprida den fredliga kärnkraften
och kärnenergin. Det verkar som om han tror att för-
nybar energi är kärnkraft. När man läser texten upp-
fattar jag det som att han tror det. Jag tycker att det är
hemskt att en människa från Sverige går ut i världen
och talar för kärnkraft.
Häromdagen stoppades en bil i Slovakien med ca
18 kg högaktivt uran. Plutonium och höganrikat uran
är hårdvaluta.
Varför fortsätter vi? Vi måste förstå att kärnkraft
och kärnvapen är siamesiska tvillingar. Varför öka
risken för smuggling? Varför ihärdigt fortsätta att
bygga upp nya avfallsberg av kärnavfall som ingen
vet hur det skall tas om hand? Varför denna uran-
brytning bl.a. i Ryssland under vidriga former i Kras-
nokamiens, i gruvkombinatet Priargunskij.
Det här fick vi i alla fall föredraget i näringsut-
skottet. Jag är så glad att Greenpeace får komma dit
och föredra vad som händer där borta i det dagbrott
som vi tar vårt uran från.
Varför fortsätta att utsätta människor för risker
varje dag som kärnkraften står där som potentiella
bomber? Sverige måste välja väg.
Energisituationen i Central- och Östeuropa känne-
tecknas av främst två saker. Dels har man i dag mins-
kad efterfrågan på el, eftersom industrin går från
planekonomi till marknadsekonomi, dels har man i
dag en massiv potential för energieffektivisering. Man
använder mellan fem och åtta gånger mer energi i
produktionen än OECD-länder. Man kan alltså sänka
den nivån. Det är ett slöseri. Det är betydligt mer
ekonomiskt att satsa på energieffektivisering och
förnybar energi än att satsa på kärnkraftverk.
Mot det omtalade kärnkraftverket Mochovce op-
ponerade sig 1 miljon människor i Österrike, Slovaki-
en, Ungern, Polen och andra nationer. De spände en
banderoll på 6 mil mellan Bratislava och Wien den 4
mars i år. Över 10 miljoner medlemmar i 220 miljörö-
relser i världen protesterade mot EBRD som fonderat
pengar till projektet.
Det är viktigt att Sverige i de här sammanhangen
som ett framträdande nordiskt land tar avstånd från
kärnkraftsbyggen i Central- och Östeuropa, däribland
Mochovce. Mochovce är dessutom av samma typ som
Tjernobylreaktorerna, vilket innebär att de inte upp-
fyller de västerländska kraven på säkerhet. De saknar
en andra inneslutning.
I Greifswald lades en liknande reaktor ned i sam-
band med Tysklands enande, eftersom det var omöj-
ligt att uppgradera säkerheten till de fastställda reg-
lerna i Västtyskland. Avsaknaden av en andra inne-
slutning var ett av de avgörande skälen till detta.
Vad som oroar mig är Pierre Schoris uttalande om
att man vill stå bakom EU:s plan här. Jag måste fråga
Socialdemokraterna: Understödjer Sveriges regering
och ni utbyggnaden av Mochovce och annan
utbýggnad av reaktorer i Öst- och Centraleuropa? Är
det sådant bistånd vi skall ge?
Birgitta Dahl och Anna Lindh har en skrift som
heter Europa - en chans för miljön. Att kärnkraften
skall avvecklas är de nordiska socialdemokraterna
eniga om. I första hand gäller det de föråldrade kärn-
kraftverken i Östeuropa. De kan aldrig till en rimlig
kostnad göras tillräckligt säkra. Hela tiden kommer
risken för ett nytt Tjernobyl eller något ännu värre att
finnas.
Jag hoppas att alla här och även regeringen står
bakom detta, för hotet om kärnvapen vill jag inte ha
hängande över mitt huvud, inte heller hotet om en
kärnkraftsolycka.
Vad vi är skyldiga öst och vad vi är skyldiga
människorna i Tjernobyl är att hjälpa dem med bi-
stånd, att ge dem medicinsk hjälp osv. Jag är därför
glad över att man har sagt ja till att stödja Ukraina
ytterligare. Det är också något som jag har framhävt
att vi måste göra, för jag tycker att vi alla i världen
bär ansvaret för kärnkraftsolyckor. Så länge vi har
kärnkraft får vi räkna med att det finns något som
heter mänskliga faktorn. Den mänskliga faktorn kan
trycka på fel knapp. En kärnkraftsolycka kan hända
var som helst där det finns ett kärnkraftverk.
Herr talman! Därmed yrkar jag bifall till reserva-
tion 8.