Fru talman! Det blir ju en parlamentarisk utredning kring detta så småningom. Det är synnerligen stora frågor med väldigt många involverade aktörer, inte bara arbetsskadeförsäkringen utan hela socialförsäkringsområdet. Jag tror inte att frågan förlorar på att vara föremål för ett offentligt samtal under ganska lång tid.
Naturligtvis ska Kenneth Lantz fortsätta att argumentera för sin syn och sina tankegångar omkring detta och försäkringsmässigheten. Jag är emellertid inte beredd att gå längre nu för egen del. Jag vill avvakta det utredningsunderlag som så småningom kommer. Då kommer vi också att få en spännande och viktig debatt i samhället, där vi får möjlighet att vrida och vända på och pröva alternativa både driftsformer - om det nu heter det - och finansieringsmodeller omkring de här frågorna. Det blir spännande att göra.
Självklart kan jag inte ha någon annan uppfattning när det gäller nödvändigheten av förebyggande åtgärder. Jag har trots allt ganska hög tilltro till arbetsgivarnas vilja att arbeta med förebyggande åtgärder. Jag har stor respekt för det som sker, inte minst inom Afaprogrammet, det som har skett tillsammans med försäkringskassorna på flera olika arbetsplatser där parternas Afaprogram har tillämpats och där man når väldigt goda resultat. Fokus ligger där verkligen på det förebyggande. Resultaten visar att de allra enklaste förebyggande åtgärderna väldigt snabbt ger resultat och att det mesta man gör i förebyggande syfte, också i rehabiliterande syfte, går att räkna hem. Det är inte bara mänskligt bra, utan det är också ekonomiskt rationellt, visar det sig.
Jag blir ofta i debatten beskylld för att inte förstå mig på arbetsgivare i allmänhet och småföretagare i synnerhet, men jag har tilltro till viljan hos Arbetsgivar-Sverige om man ser till företagarna. Däremot är jag inte lika imponerad av förmågan. Det tycker jag inte är så konstigt. Det vore värre om det var tvärtom, att det fanns något slags liten förmåga men ingen vilja. Jag är övertygad om att viljan är stark, men man vet inte riktigt var man börjar, hur man ska göra och hur man ska få till det mitt i allting när man ska jaga arbete, sköta drift, rekrytera personal, pyssla med tusen saker.
Det gäller att hitta en struktur för att också det förebyggande och det rehabiliterande arbetet kommer in i en naturlig fas. Det behöver man som företagare och arbetsgivare en del hjälp med. Om man parar en bättre förmåga med den vilja som finns i näringslivet och bland våra offentliga verksamheter tror jag att vi kan fortsätta att nå väldigt goda resultat.