Fru talman! Man ska komma ihåg att det har gjorts flera tidigare försök att få till stånd fredssamtal och fredsavtal mellan den turkiska regeringen och PKK. De har alla misslyckats. Nu finns det dock ett annat hopp. Många kurder som jag har kontakt med beskriver att detta är första gången man verkligen tror på fredsprocessen. Man har ett enormt hopp. Precis som utrikesministern beskriver har också flera steg tagits. Samtidigt, precis som utrikesministern beskriver, återstår dock de centrala stegen. Då är det viktigt att omvärlden inte förhåller sig passiv.
I det här läget behöver Sverige, EU och världssamfundet använda både piskor och morötter för att understödja de konstruktiva krafter som finns på båda sidor för att få till stånd en överenskommelse. Jag frågade i min interpellation hur Sverige skulle kunna agera, som enskilt land eller som medlem i EU, för att understödja de konstruktiva krafterna och bidra till en fredlig lösning.
Hittills har jag tyvärr inte hört några konkreta förslag från Carl Bildt om hur man skulle kunna gå vidare för att understödja processen. Jag skulle önska att EU gör ett gemensamt tydligt uttalande till den turkiska regeringen att om man lyckas nå ett fredssamtal och ro processen i land så kommer det att öppna nya dörrar i medlemskapsförhandlingarna med EU. Då skulle man kunna öppna nya kapitel, till exempel. Det skulle kunna vara en morot att locka med.
PKK är en organisation som jag som vänsterpartiet inte känner några som helst sympatier för. Det är en organisation som har begått historiska övergrepp. Men i detta läge, när man är beredd att sätta sig vid förhandlingsbordet, måste man visa att det finns ett alternativ för PKK. Det handlar om att PKK ska kunna gå in i en politisk process och omvandlas till en politisk kraft som finns med i samtalet. Då måste man flagga för att om PKK når framgång i fredssamtalen ska vi vara beredda att också titta på till exempel terroriststämplingen av den organisationen i framtiden.
Nu har jag lyssnat på Carl Bildt och läst det svar jag fått. Diskussionen handlar inte bara om Turkiet utan om vilken roll vi vill att Sverige ska ha i världen. Vi är ett land som har en lång tradition och historia av att spela en central roll i freds- och försoningsprocesser. Vi har kunnat spela den rollen i många konfliktområden världen över tack vare att vi har varit militärt alliansfria, att vi har haft en hög internationell trovärdighet och att vi är ett land som till stor del saknar kolonial historia. Vi skulle kunna spela den rollen också i Turkiet.
Vi har en unik position i Turkiet som skiljer oss från många andra EU-länder. Vi har osedvanligt goda förbindelser med Turkiet. Det brukar Carl Bildt vanligtvis berömma sig av. Här i riksdagen är det sju av åtta partier som vill att det ska finnas ett medlemskapsperspektiv för Turkiet i EU. Det grundar sig i att vi är ett land där många turkar men också många kurder och många kristna med bakgrund i Turkiet har fått ett hem. Det ger oss en trovärdighet som många länder inte har.
Jag förstår att man från turkisk sida avfärdar protesterna från EU-parlamentet. Vi vet att det i EU-parlamentet finns starka krafter, inte minst i den konservativa grupp där Moderaterna sitter, som ibland låter islamofobin färga ställningstagandena när det gäller Turkiet. Så är det inte i Sverige, och därför har vi en annan position.
Som sagt, den borgerliga regeringen berömmer ofta de goda förbindelser man har med Turkiet. Nu är det dags att använda dessa goda förbindelser, inte bara för att det ska hållas tal i riksdagen eller för att det ska vara mysig stämning på cocktailpartyn utan för att vi ska spela politisk roll i Turkiet.
Därför vill jag upprepa min fråga till Carl Bildt: Vad kommer Sverige nu att göra, som enskilt land och som medlem i EU, för att understödja fredsprocessen i Turkiet?