Herr talman! Vi debatterar alltså socialförsäkringsutskottets betänkande 10 om en utlänningsdatalag. Behovet av en ny lagstiftning är en konsekvens av att en ny lydelse av 2 kap. 6 § regeringsformen trädde i kraft 2011.
Bestämmelsen innebär att enskilda är skyddade mot åtgärder från det allmänna som innefattar betydande intrång i den personliga integriteten om det görs utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden. Enligt regeringen innebär den nya lydelsen av bestämmelsen sammantaget med bestämmelsen i 2 kap. 20 § regeringsformen att åtgärder som innebär betydande intrång i den personliga integriteten måste regleras i lag.
Regeringens förslag innebär att det införs en ny lag om behandling av personuppgifter i verksamhet som Migrationsverket, Polismyndigheten och utlandsmyndigheterna bedriver enligt utlännings- och medborgarskapslagstiftningen: utlänningsdatalagen.
Det finns alltså ett behov av en ny reglering, och det är positivt att regeringen strävar efter att skapa en teknikneutral och flexibel lagstiftning och samtidigt värnar om den personliga integriteten. Dessa utgångspunkter tillgodoses bäst genom att man väljer en mer generell reglering av personuppgiftsbehandlingen där de grundläggande bestämmelserna som har till syfte att skydda den registrerade mot intrång i den personliga integriteten vid behandling av personuppgifter slås fast i lag, medan formerna för behandlingen regleras närmare i förordning eller efter bemyndigande genom myndighetsföreskrifter.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utlänningsdatalag
Det har alltså varit viktigt att hitta en balans mellan myndigheternas behov av att behandla personuppgifter på ett effektivt och ändamålsenligt sätt och skyddet för den personliga integriteten.
Det är av stor vikt, inte minst av integritetsskyddsskäl, att den närmare omfattningen av direktåtkomsten regleras så precist som möjligt. I likhet med justitieutskottet delar vi bedömningen att det kan vara både svårt och opraktiskt att specificera vilka uppgifter som ska få behandlas. Regeringen bedömer att de närmare bestämmelserna om för vilket syfte direktåtkomst ska medges därför bör regleras i förordning och inte i lag.
Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.