Fru talman! Jag kan inledningsvis säga att jag instämmer i stora delar av Johan Löfstrands anförande.
Det finns stora behov av att reformera och demokratisera formerna för den fysiska planeringen i kommunerna. Det övervägande och det förslag som PBL-kommittén har presenterat ska ju ligga till grund för den förväntade propositionen om plan- och byggprocessen som Johan nämnde ska komma i juni 2009.
Vänsterpartiet har i motioner, främst i en motion som heter C209, lämnat förslag om de mest angelägna kompletteringarna i förhållande till vad PBL-kommittén har förordat. Det är viktigt att vi försöker påverka den kommande propositionen in i det sista, även om vi kanske är många som inser att texterna är ganska låsta vid det här laget. Men man får inte ge upp.
Jag ska kort beröra några av de saker som vi tycker är angelägna att trycka på och som vi förväntar oss ska finnas med i en kommande proposition. En av dem är bullerfrågorna i planeringen.
Buller är ett allvarligt hälsoproblem som måste tas på största allvar. I dag beräknas drygt två miljoner svenskar vara utsatta för bullerstörningar som överskrider det uppsatta riktvärdet på 55 decibel. Arbetet med att förbättra denna situation måste ges högsta prioritet.
En annan sak är mobiltelefonimaster och lågstrålande zoner. Många människor är starkt oroade över de risker som anses vara förknippade med olika former av master och anläggningar för mobiltelefoninätet. Det gäller särskilt för den pågående utbyggnaden av 3 G-nätet med 6 000 sändningsmaster och minst 30 000 nya antenner som monteras på bostadshus och andra byggnader. Det här är en fråga som vi inte tar tillräckligt stor hänsyn till i den fysiska planeringen.
Klimat- och miljöfrågor i planeringen är ytterligare ett område. Riksdagen fattade hösten 2007 beslut om vissa begränsade ändringar i PBL gällande bland annat risken för olyckor, översvämningar och erosion. Jag anser att de genomförda förändringarna är positiva, men det återstår mycket att göra för att anpassa planinstrumenten och planeringsprocessen till de krav som klimatförändringarna ställer på samhällsplaneringen.
För att minska utsläppen av växthusgaser, som vi är överens om att vi faktiskt måste göra, är det avgörande att vi får en samhällsplanering som minskar behovet av biltransporter. Det kan ske bland annat genom förslag som Vänsterpartiet har lagt fram, att transportplaner upprättas i samband med detaljplaneringen. Infrastruktur över huvud taget är en oerhört väsentlig del att i mycket större utsträckning få med tidigt i allt planarbete.
En begränsning av biltrafikens skadliga inverkan på miljön kräver bland annat en begränsning av etableringar av externa köpcentrum långt från bostadsområdena. Det finns skäl, tycker Vänsterpartiet, att införa ett moratorium för nya externa köpcentrum i avvaktan på översynen av plan- och bygglagen.
Jämställdhetsfrågorna i planeringen är en annan viktig fråga som vi vill lyfta fram. Samhällsplaneringen förväntas vara till lika stor nytta för alla, det vill säga för såväl kvinnor som män. Utgångspunkten i den fysiska planeringen av markanvändningen är således en könsblind hållning. Det är emellertid uppenbart att kön har stor betydelse även i samhällsplaneringen och att dagens planering inte svarar mot både kvinnors och mäns behov utan att alla i stället blir synonymt med män.
När det gäller tillgänglighetsfrågorna vill jag säga att ett jämställt samhälle innebär att den byggda miljön är tillgänglig och användbar för alla, oavsett om man har en funktionsnedsättning eller inte. En stor del av bostadsbeståndet och övriga byggnader har emellertid en utformning som innebär att delar av befolkningen utestängs och får betydande svårigheter.
Här måste man än en gång erinra om att riksdag, regering och alla Sveriges kommuner har ett mål att vi 2010 ska ha ett samhälle tillgängligt för alla, och vi vet alla hur långt vi har kvar i den frågan. En del har hänt men mycket återstår. Det är oerhört väsentligt att hela tiden ha med sig tillgänglighetsfrågorna när det gäller offentliga byggnader, all form av planering och all form av byggande av bostäder.
Johan tog upp reservationen om energideklarationen. Det här är ett sätt att påskynda energiomställningen i bostadssektorn, att göra den nödvändiga reduceringen av förbrukningen av energi i de svenska hushållen. Vi vet att vi inom bostadssektorn kan minska energiförbrukningen med 40 procent. Det är den största andelen av energiförbrukningen inom alla sektorer vi har i vårt boende. Därför är det angeläget att ge ett tydligt uppdrag åt Boverket att komma till rätta med att arbetet med energideklarationer har tagit så lång tid och komma med förslag på vad man kan göra för att snabba upp det arbetet.
En sista fråga som jag vill ta upp, fru talman, är energihushållningskrav vid ny- och ombyggnad. Det pratas mycket om klimatsmarta hus, så kallade passivhus och lågenergihus, som minskar energianvändningen med närmare 50 procent jämfört med dagens normhus. Vi skulle kunna minska energiförbrukningen i alla fall under normen söder om Dalälven som väl är 110 kilowattimmar per kvadratmeter och år. Så kallade passivhus och klimatsmarta hus visar ändå resultat. De ligger någonstans på 65-70 kilowattimmar per kvadratmeter och år. Det är en betydande besparing och kan bidra till den enorma energieffektivisering som vi behöver göra inom bostadssektorn.
Vänsterpartiet tycker att bästa kända miljöteknik naturligtvis ska vara norm i all form av bostadsbyggande i landet, vilket kan vara med och påskynda det här arbetet väsentligt. Vänsterpartiet ser ingen anledning till att det ska byggas annat än klimatsmarta hus. Vi föreslår därför i vår reservation att klimatsmarta hus ska införas som norm för byggande av flerbostadshus senast 2010 och att det kravet ska gälla på sikt även för en- och tvåbostadshus.
Med de här korta kommentarerna till våra reservationer vill jag yrka bifall till reservation nr 6 och nr 9, men naturligtvis står jag i övrigt bakom alla våra reservationer.