Fru talman! Det var väldigt många frågor från Siv Holma, och de får vi möjligen hantera i ett replikskifte.
Jag kan notera att Gunilla Carlsson har gått från att vara sömnlös till att vara orolig, och det är ett steg framåt. När vi tidigare diskuterade folkbildning kopplad till kulturpolitik var oron större. Låt mig, fru talman, initialt säga att den majoritet som fattar beslut i utskott, regering och riksdag består av fyra partier i en allians. Man kan givetvis skapa de spöken som man själv vill genom att dissekera och plocka delar från alliansregeringens olika partier. Men det är klart att den politik som vi driver och för fram i kammaren är den som också tar sig uttryck i betänkanden från utskott, i beslut i kammaren och i beslut i regeringen. Så är det ju, och det känner säkert Gunilla Carlsson till.
Fru talman! Jag ska för ett ögonblick återgå till folkbildningen och belysa dess roll i samhällsbygget. Jag vill påstå att synen på civilsamhällets roll är avgörande för utvecklingen av demokratin i hela vårt samhälle. Vi lever i en tid med ett minskat deltagande i och färre som engagerar sig i politiken. Min tro är att vitaliseringen av demokratin måste ske lokalt. Det är bland deltagare i lokala föreningar, i nätverk, i lokala utvecklingsgrupper, i aktionsgrupper och i studiecirklar som ett brett medborgerligt samhällsengagemang kan växa. Studieförbunden och folkbildningen är därför en av civilsamhällets allra viktigaste aktörer, då inte minst för människor som av olika anledningar lever i utsatta livssituationer. Bildningssträvanden i civilsamhället är också av stor betydelse för både skapande och fördelning av samhällets tillväxt. Ur ett demokratiskt perspektiv, ur civilsamhällets perspektiv, är det därför en väldigt klok politik och en väldigt tydlig signal om folkbildningens fortsatta betydelse i ett modernt samhälle att riksdag och regering har fattat beslut om att väldigt kraftigt öka stödet till folkbildningsorganisationerna i landet.
Fru talman! Jag vill också hävda att studieförbund och folkhögskolor är viktiga aktörer för att kulturlivet ska leva lokalt runt om i hela landet och erbjuda både mångfald och hög kvalitet. Man skulle kunna uttrycka det som att folkbildningsorganisationerna vid sidan av annan lokal och regional organisationsstruktur är en del av det som man kan kalla en regional och lokal infrastruktur som möjliggör de nationella kulturpolitiska strävandena som vi fattar beslut om här i kammaren. Utan en mycket stor andel ideellt arbete, bland annat kanaliserat genom folkbildningsorganisationer, skulle det för nationella institutioner som Riksteatern med flera vara svårt, för att inte säga omöjligt, att fullgöra sina uppdrag.
Det statsbidrag som riksdag och regering har fattat beslut om, avsett för folkbildningen, syftar till att ge dessa goda förutsättningar att, utifrån folkbildningens egna värderingar och väldigt höga kvalitetsambitioner, arbeta långsiktigt med inriktning på egna mål och med hög kvalitet, att stärka människors kunskap, självtillit och delaktighet i demokrati och samhällsliv, att skapa möten mellan människor med bakgrund i olika länder, olika kulturer och olika livssituationer och att vända sig till och engagera människor som inte har samma förutsättningar som andra att ta del av det som samhället erbjuder och folkbildningsverksamheten.
Fru talman! Jag tycker att det betänkande som kulturutskottets majoritet har lagt fram i riksdagen för beslut mycket väl svarar upp mot de ambitioner som Centerpartiet och alliansregeringen har med folkbildningen, och jag yrkar därför bifall till förslaget i kulturutskottets betänkande 10 om folkbildningsfrågor.