Fru talman! För oss socialdemokrater har folkbildningen en lika viktig plats i vårt samhälle i dag som den hade för över hundra år sedan. Naturligtvis har den utvecklats utifrån hur samhället har förändrats, men dess grund ligger i den svenska bildningstraditionen. Folkbildningen har än i dag med sin pedagogik och sitt sätt att möta människor en unik möjlighet att bidra till att minska kunskaps- och klassklyftorna och att få fler att vara med och påverka sin egen situation, men även samhället i stort.
Att det är ett populärt sätt att lära kan vi se av de siffror över antalet deltagare som redovisas från Folkbildningsförbundet. Studiecirkeln är den vanligaste verksamheten. Varje år arrangeras ungefär 310 000 studiecirklar runt om i landet med totalt ca 2,5 miljoner deltagare.
Man anordnar ungefär 220 000 kulturarrangemang med mer än 15 miljoner besökare eller deltagare. Detta visar på en stor och bred verksamhet som genomförs runt om i hela landet. Det visar också på den folkliga förankring som folkbildningen har i Sverige.
Vi har i kulturutskottet en bred politisk samsyn på vikten av folkbildning. Det parti som skiljer ut sig är Moderaterna. Det har de gjort tidigare, och det gör de än i dag - senast i sitt eget kulturpolitiska program.
Allra bäst tycker jag att det hade varit om Moderaterna här i kammaren i dag hade kunnat klargöra var de står i fråga om folkbildningen. Det är nog många inom folkbildningens verksamhet som är intresserade av att veta det. Moderaterna själva säger ju att deras kulturpolitiska program är ett program för att stimulera den kulturpolitiska debatten. Då hade det ju varit en fördel om de också hade valt att vara med i debatten. Det kanske var tänkt att vi andra skulle ha en debatt om deras program och att Moderaterna själva passivt skulle titta på.
Jag är glad att Anne Marie Brodén från Moderaterna inledde debatten i dag med en kort sammanfattning av dagens betänkande.
Det hade ju varit roligt att också få se några initiativ inom kulturområdet som är framåtsyftande och inte som i dag tar flera steg tillbaka.
Än så länge ger de vika för er andra borgerliga partier vad gäller folkbildningspolitiken. Det är inte utan att jag känner en stor oro för vad som kanske komma skall. Att ni andra skulle få Moderaterna att ändra sin syn på folkbildningen tror i alla fall inte jag.
Fru talman! I dag har vi att debattera ett betänkande som behandlar åtta motionsyrkanden om folkbildning som är väckta under allmänna motionstiden 2006. Där har vi socialdemokrater valt att lämna en reservation och ett särskilt yttrande tillsammans med Vänsterpartiet. I det särskilda yttrandet vill vi tydligt framföra vår syn på folkbildningens betydelse.
Vi vet att folkbildningen gör skillnad. Den ger möjlighet för människor att lära sig mer och att utvecklas. Genom studiecirkeln, kulturprojekten och genom folkhögskolornas verksamhet uppstår mängder med möten mellan människor. Det är möten som i en tid som vår kanske betyder mer än någonsin när kraven på den enskilde är högt ställda.
Men vi vill också lyfta fram vikten av folkbildningens frihet. Precis som deltagandet i folkbildningen är fritt och frivilligt behöver en god folkbildning vara befriad från pekpinnar och tvång. Syftet med statens bidrag till folkbildningen bör fortsatt vara att utveckla och förstärka, inte att styra och begränsa.
Vi lyfter fram detta på grund av den syn som vi vet att Moderaterna har på folkbildningen. De anser att det är vi som politiker som ska tala om vad som ska vara folkbildning eller inte, att vi politiker ska säga att vi tycker att det är okej att man ska få statsbidrag till en viss studiecirkel men inte till en annan. Detta tycker vi inte är politikernas sak att styra. Detta ska folkbildningen själv avgöra utifrån statens syfte om bidrag till folkbildningen.
Vår reservation tillsammans med Vänsterpartiet handlar om det gemensamma ansvaret som vi tycker att staten, kommunerna, landstingen och huvudmännen har för stödet till folkbildningen. Det är precis som majoriteten i utskottet skriver, nämligen att kommunerna och landstingen själva har att bestämma över vilket stöd som man vill ge.
Men i den proposition som lades på riksdagens bord under den förra mandatperioden, och som vi också beslutade om då, lyftes denna fråga fram. Det sades i propositionen att folkbildningen är en gemensam angelägenhet för staten, landstingen, kommunerna och huvudmännen och att man från regeringens sida skulle ta initiativ till överläggningar med Sveriges Kommuner och Landsting om betydelsen av ett gemensamt ansvar för folkbildningen. Detta beslutade vi om i riksdagen. Och det fanns inga delade meningar om det då.
I likhet med det som folkbildningsminister Jan Björklund sade i en interpellationsdebatt i kammaren i december förra året svarade den borgerliga majoriteten i utskottet att den inte har för avsikt att ta initiativ till överläggningar med Sveriges Kommuner och Landsting eller kommentera nivån på de bidrag som kommuner och landsting ger till folkbildningen. Detta svar är vi inte nöjda med.
Fru talman! Vi beslutade i denna kammare att man skulle ta initiativ till en dialog. Och jag tycker att det är anmärkningsvärt att den nya regeringen inte fullföljer de beslut som har fattats här i Sveriges riksdag. Därför yrkar jag bifall till reservation 1.