Fru talman! Anledningen till att jag begär replik på Johan Andersson, som jag vet har ett stort engagemang i den här frågan och som också har en ödmjuk inställning till de problem regeringen har i samband med det här området, är att antalet dödsfall har ökat så markant.
Som jag sa i mitt anförande var det hela nio dödsfall i januari månad, vilket är det högsta på tio år. Under 2018 förolyckades 58 personer, och på fyra år är det 170 personer som har förolyckats. Det är även fjärde året i rad som dödsfallen ökar. Utvecklingen går alltså i totalt motsatt riktning mot regeringens intentioner om att minska dödsfallen och även nollvisionen.
Många insatser har föredragits av Johan Andersson, men vi ser ju att dessa insatser inte har effekt.
Låt mig ge några exempel på vad som har framkommit i debatten. Arbetsmiljöverkets ställföreträdande generaldirektör Håkan Olsson uttrycker att det saknas konkreta mål för en minskning av antalet dödsolyckor. Svenska Dagbladet har i en granskning rapporterat att samarbetet mellan alla myndigheter inte fungerar smärtfritt. Justitieombudsmannen är kritisk mot att utredningen av en dödsolycka på LKAB i Norrbotten inte var klar efter fyra år. Även Polismyndigheten tycker att handläggningstiderna är för långa och att för få utredningar leder till åtal och fällande domar.
Jag undrar vad Johan Andersson som representant för regeringen, Socialdemokraterna och även arbetsmarknadsministern anser om de bekymrande siffrorna gällande antalet dödsfall på våra arbetsplatser.