STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tryck- och yttrandefrihet, massmediefrågor
Fru talman! Jag står givetvis bakom samtliga av våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservationerna 5 och 11.
Givet att vi lever i informationsåldern skulle detta anförande kunna börja med att handla om hur bra vi har det och hur internet tillsammans med yttrandefriheten gjort att vi lever i den bästa av yttrandefrihetsrättsliga världar. Detta är dock tyvärr inte helt sant.
Europeiska unionen arbetar så sakteliga på att begränsa yttrandefriheten för medlemsstaternas medborgare. Under upphovsrättslagstiftningens täckmantel söker man begränsa individers möjlighet att meddela sig med varandra.
De stora sociala medieplattformarna, som i praktiken har monopolställning på marknaden, naggar gradvis yttrandefriheten i kanterna genom att ibland censurera sina användare och ge efter för vänsteraktivisters skrän om att utesluta, stänga av eller ta bort användare som inte har tillräckligt politiskt korrekta och vackra inlägg.
Självutnämnda poliser i civilsamhället sluter sig samman och letar efter citat och påståenden att anmäla.
Förbudsivrarna är ivrigt påhejade av den långsamt döende tidningsbranschen. Detta är en bransch som lever på teknologi från senmedeltidens dagar och som ibland verkar anlägga en senmedeltida syn på hur man ska handskas med avvikare. Torgets skamstock har dock ersatts med löpsedeln. Inkvisitorn har ersatts med ansvarig utgivare.
Denna kritik gäller inte alla tryckalster och alla journalister. Men den tryckta pressen, framför allt den som är rikstäckande, har många år av förlorat förtroende att ta igen. Pressens uppgift är att granska makten, inte att skydda den.
Som sagt är inte alla publicister nu levande motsvarigheter till den spanska inkvisitionen. Det finns många journalister som gör ett bra arbete med både granskning och att bevaka olika samhällsområden. Detta gäller inte minst tidningar som har sin huvudsakliga verksamhet i lands och glesbygd.
Fru talman! Medier bör i den utsträckning det är möjligt stå fria från statligt stöd och på så vis uppnå en högre grad av oberoende. Som jag nu anför ser vi att det blir problematiskt när de som ska granska makten är beroende av stöd från staten.
Driftsstödet för tidningar bör därför under en period av fem år fasas ut. Mot bakgrund av att hela Sverige ska leva och att lokalbevakande lokala medier utför ett viktigt arbete bör dock distributionsstödet kvarstå, då distributionen ofta är en av de största kostnaderna för lokala tidningar. Regeringen bör bereda en ändring av driftsstödet i enlighet med vårt förslag och återkomma till riksdagen för godkännande.
Fru talman! Nu över till ett annat område som dras med lite av samma besvär som pressen, nämligen Granskningsnämnden för radio och TV.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tryck- och yttrandefrihet, massmediefrågor
Det råder en dissonans mellan vad allmänheten uppfattar som granskningsnämndens uppgift, nämligen att granska exempelvis sakligheten i program som har sänts, och granskningsnämndens egen tolkning av sitt uppdrag. Granskningsnämnden menar att det inte är dess uppgift att på egen hand kontrollera fakta. Samtidigt använder programföretagen ofta granskningsnämndens arbete som ett argument för att de lever upp till sitt uppdrag om saklighet.
Vi anser att det är av vikt att public service-bolagens rapportering är saklig och korrekt och att uppgifterna kontrolleras i de fall som anmäls till granskningsnämnden. Det kan naturligtvis bli fel i exempelvis nyhetsförmedling, men i de fall det råder oklarheter om korrekt information förmedlats måste detta givetvis följas upp. Upprepade misstag som inte korrigeras skadar förtroendet för public service.
Vi föreslår att det när det gäller public service-bolagens nyhets och faktaförmedling ska finnas ett samhällsorgan som genomgående kontrollerar sakligheten och att informationen är korrekt i de fall en anmälan gjorts. Detta skulle kunna göras genom att granskningsnämnden - eller ett för detta ändamål särskilt inrättat ämbete - sätter samman ett vetenskapsråd som får till uppgift att kontrollera sakligheten i anmälda program eller reportage. Utredningen skulle därefter kunna publiceras offentligt och skickas till anmälaren.
I detta anförande instämde Matheus Enholm (SD).