Fru talman! Såvitt jag vet är samtliga partier i Sveriges riksdag för en reglerad invandring. Ofta säger man, lite slarvigt, att huruvida man är för eller emot reglerad invandring handlar om huruvida man vill att gränserna ska vara öppna eller stängda. Men det vi diskuterar i riksdagen är ju hur regleringen ska se ut; hur ska lagstiftningen se ut? Där har vi väldigt olika åsikter.
Det som vi diskuterar i dag - när det gäller arbetskraftsinvandringen - handlar om hur och vad man ska göra för att människor inte ska utnyttjas på arbetsmarknaden. Det är detta som regeringen till synes har i fokus. Då är det ju intressant att diskutera vad som fungerar.
Människor som är väldigt otrygga på arbetsmarknaden kommer inte att säga ett enda ord, fru talman, om vad de utsätts för. Den risk för utvisning som de löper är nämligen så mycket värre än det grova utnyttjande som de utsätts för dagligen. Kunskapen om detta är mycket bred och mycket entydig från fackligt håll.
Det som vi pratar om är alltså vad som fungerar bra och vad som inte fungerar bra. Vänsterpartiets syn på den reglerade invandringen skiljer sig väldigt mycket från Sverigedemokraternas, och det är jag nöjd med.
När det gäller arbetskraftsinvandringen har vi två tydliga krav. Det ena är en behovsbedömning, eller behovsprövning. Vi vill veta att det finns ett behov av arbetskraften, så att det inte bara är så att arbetsgivaren behöver billig arbetskraft. Det andra kravet är att det ska finnas ett bindande arbetserbjudande som gör att personen som anställs får de utlovade rättigheterna och möjligheterna tillgodosedda.