Fru talman! Först vill jag tacka för att jag fått tillfälle att delta i skatteutskottets debatt. Sedan vill jag yrka bifall till reservation 5 om skatt på handelsgödsel. Min motion om återinförd skatt på konstgödsel är skriven för att skydda miljön, klimatet och vår folkhälsa.
Skatteutskottets betänkande nr 16
Allmänna motioner om punktskatter
må för ovana öron låta knastertorrt. Men det vet såväl ni, ärade skatteutskottets ledamöter, som jag att det kan innehålla en hel del dramatik. Skatt är inte bara ett sätt för staten att skaffa sig inkomster utan även ett sätt att styra olika skeenden i samhället. Just för att styra användningen av konstgödsel och spridningen av den giftiga tungmetallen kadmium har jag väckt en motion i riksdagen om att återinföra skatt på densamma.
Fru talman! När jag relativt sent i livet engagerade mig i partipolitiken var det med föresatsen att rädda världen. Naivt? Kanske det. Patetiskt? Må så vara. Men det är mitt rättesnöre för mitt arbete i riksdagen.
Jag har min bakgrund som småländsk ekobonde i 25 år, med kossor och får. Jag har velat kunna säga till mina barnbarn att jag gjort vad jag kunnat för att ge dem, våra kommande generationer, en hyfsat ren jord att förvalta vidare. Likadant vill jag kunna säga till dem om mitt arbete i denna kammare. Det är den yttersta anledningen till att jag väcker min motion, inte för att bråka och ställa till besvär för mina före detta kolleger.
Varje år lägger svenskt lantbruk ut ungefär 200 000 ton industriellt framställt kväve på våra åkrar. Slår vi ut det hamnar vi på ungefär 80 kilo kväve per hektar. Varje kilo kväve kräver i tillverkningen fossil energi i storleksordningen 1-1 ½ liter olja, beroende på process. Man kan alltså säga att det läggs ut närmare 100 liter olja på varje hektar åker varje år. Om vi översätter det till riksnivå innebär det att svenskt lantbruk lägger på en supertanker olja på våra åkrar - varje år. Konstgödseln ska dessutom distribueras till varje enskild gård och spridas på varje hektar. Till det går det som bekant också åt olja.
Vid såväl spridning som tillverkning släpps stora mängder växthusgaser ut i atmosfären. Det gäller både koldioxid och den betydligt mer potenta växthusgasen lustgas.
Ett annat växtnäringsämne i konstgödseln är fosfor. Som det nu är har vi ett linjärt tänkande med brytning av ändlig fosfor ur jordskorpan, vilket är ett brott mot systemvillkoren. Via åkern hamnar det sedan i ett förorenat rötslam eller som sediment i någon recipient. Många menar att vi inom kort står inför ett peak fosfor, alltså att tillgången sinar och priset rusar.
Ett akut problem är fosforns förorening av kadmium. Kadmium är en mycket lömsk och giftig tungmetall, speciellt farligt för våra barn och gravida kvinnor. Framför allt är det njurskador och benskörhet som visar sig. Spridningen av kadmium står i direkt strid med de av oss i riksdagen fattade miljömålen. Kadmium ackumuleras i åkerjorden och har på många ställen nått farliga nivåer. Till exempel tas inte gröda till barnmat från speciellt utsatta jordar. Det lömska består i att kroppen inte gör sig av med kadmium, utan den ackumuleras under livet.
För mig som gammal bonde är det obegripligt hur man kan försvara fortsatt giftspridning. Det får kommande generationer dras med. Giftspridningen är helt oförenlig med den hederskodex som säger att vi ska lämna efter oss en jord i minst lika gott skick som när vi tog över den. Varför ska vi inte beskatta det som är farligt? Varför vill regeringen göra det billigare att sprida kadmium? Vägledande i min värld har varit att den som förorenar ska betala.
28 framstående internationella forskare har under ledning av professor Johan Rockström vid Stockholm Environmental Institute tagit fram nio planetära gränsvärden för hur mycket mänsklig aktivitet jorden klarar av. Man varnar för att abrupta miljöförändringar kan ske då vissa trösklar överträds. Redan i dag har gränserna överskridits inom tre områden: utsläpp av koldioxid, biologisk mångfald och utsläpp av kväve och fosfor. Det finns alltså all anledning att begränsa utsläppen av kväve och fosfor, och här passar förslaget om beskattning av konstgödsel väl. En skatt kommer att leda till minskad användning av konstgödsel, vilket har till effekt att bekämpningsmedelsanvändningen ges förutsättningar att minska.
I går gästades miljö- och jordbruksutskottet av Naturskyddsföreningens ordförande Mikael Karlsson och dess generalsekreterare Svante Axelsson. De önskade beskattning av konstgödsel, precis av de skäl jag här anför. Det är alltså en stor opinion som stöder mig i detta avseende.
Ett annat skäl till att föreslå skatt på konstgödsel är att det gör det ekologiska lantbruket, relativt sett, lönsammare. Det skulle gynna en övergång till ekologisk produktion, och på så vis skulle vi snabbare nå riksdagens uppsatta mål om 20 procent ekologiskt odlad areal. Ekologiskt lantbruk drar nytta av det faktum att luften består av närmare 80 procent kväve. Genom att dra nytta av kvävefixerande växter, såsom klöver och ärter, kan den ekologiske bonden alltså få kväveförsörjningen tryggad.
Sedan, fru talman, kan jag inte låta bli att kommentera artikeln på DN Debatt lördagen den 10 mars, där ledande folkpartister, däribland Jan Björklund, Marit Paulsen och Anita Brodén, skriver att partiet är självkritiskt till att alliansregeringen tog bort skatten på handelsgödsel. De föreslår ny skatt "med sikte på att minska användningen av kadmium i jordbruket". De skriver också om övergödning och hur intäkterna ska användas. Det är uppenbart att det inte bara är kadmium som ska beskattas utan även kväve, likt den skatt som avskaffades.
Naturligtvis vore jag väldigt glad om Folkpartiet nu tog chansen och röstade för sin egen nyligen aviserade politik genom att lite senare i dag i kammaren rösta för mitt förslag.
Jag lyssnade tidigare på Folkpartiets Martin Andreasson när han sade att punktskatter skulle kunna vara motiverade av folkhälsoskäl och miljöskydd. Varsågod och tryck på rätt knapp!
Fru talman! Jag vill slutligen påminna om att konstgödselskatten inte är föreslagen för att försvinna in i statsbudgetens svarta hål. Den ska återgå till lantbruksnäringen för att finansiera olika miljöåtgärder. Skatten får då dubbel miljönytta, eller styrning om man så vill.