Herr talman! Klimatet är dimensionerande för de beslut som jag som Miljöpartiets representant står för i trafikutskottet, och det är dimensionerande för vilken transport som ska vara på vilket ställe och vilket regelverk och vilka villkor vi ger de olika transportslagen.
Men även om klimatet är det som ligger mig varmast om hjärtat delar jag den intention som låg bakom den förra regeringens tillsättning av utredningen om fossilfrihet på väg. Sverige har ett alldeles för stort oljeberoende. Vi är väldigt sårbara vid konflikter i andra länder eller när man använder energi som ett handelsvapen. Det borde man diskutera när man diskuterar andra åtgärder för att stärka Sveriges försvar. Vi måste också minska sårbarheten.
Både klimatet och ett minskat beroende av fossila bränslen talar för mer sjöfart. Då kan man undra: Hur hänger det ihop? De flesta båtar drivs ju med fossilt bunkerbränsle. Men det hänger faktiskt ihop, för energiåtgången vid sjöfart är väldigt liten. Det är ett formidabelt transportsätt om fartygen inte drivs på att köra onödigt fort.
Sverige har en enorm fördel i form av en lång kust och väl fungerande hamnar. De flesta europeiska länder har anledning att vara väldigt avundsjuka på oss för det.
När man färdas genom Europa och ser pärlband av lastbilar som trängs på vägarna och som åstadkommer trängsel och olyckor och gör att privatpersoner har svårt att komma fram kan man tänka på hur Sveriges geografi ser ut. Vi borde använda kusten mycket bättre än vad vi gör i dag och vara ett föredöme för resten av Europa.
Men detta kräver att man ger rättvisa villkor och att man ger bra villkor. Jag tycker att det finns ett glapp i resonemanget från Alliansen här. Vi har enigt beslutat att målet för den svenska sjöfartspolitiken ska vara att vi har en svensk handelsflotta och att den tillförsäkras rimliga villkor. Men när man lyssnar på vad branschen själv anser vara rimliga villkor - till exempel i de debatter som har hållits i Almedalen vartenda år åtminstone de senaste 20 åren - hör man att de pratar om att man måste titta på hur villkoren ser ut för väg, järnväg och sjöfart.
Det finns många utredningar som visar vilka kostnader respektive transportslag ger upphov till och vad man betalar in i skatt, farledsavgift, banavgift och så vidare. Då kan man jämföra vilket transportslag som täcker sina kostnader och var glappet är som störst mellan de kostnader man ger upphov till och vilken skatt man betalar in. Det är inget snack om att det är för långväga lastbilstransporter glappet är som allra störst mellan vad man betalar, i det här fallet framför allt bränsleskatt, och vad det kostar att upprätthålla vägar för transporterna.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sjöfartsfrågor
Vi kan också titta på olyckor, buller och trängsel - sjöfarten är ju outstanding i alla avseenden när det gäller att tillgodose näringslivets behov av transporter utan att vålla olägenheter för andra. Det man betalar är framför allt en farledsavgift, som går till att sköta Sjöfartsverket. Skulle vi verkligen gynna sjöfarten skulle vi se till att även andra transportslag får betala de kostnader de ger upphov till, och det gäller framför allt lastbilstransporterna.
Jag är väldigt glad över att vi i utskottet har kunnat vara så eniga kring denna gedigna granskning av sjöfartsnäringen och dess konkurrenskraft. Jag hoppas verkligen att den blir vägledande för hur vi resonerar och beslutar under hela mandatperioden, för den innehåller mycket klokt. Den förenar miljöaspekter med näringsaspekter, och näringsaspekter ger ju jobb om man behandlar dem rätt.
Jag kan se att detta egentligen är själva essensen och grunden i det samarbetsregeringen bygger på, nämligen Miljöpartiets betoning på miljöfrågorna och Socialdemokraternas betoning på att skapa nya arbetstillfällen samt satsa på nyindustrialisering och det näringsliv som ligger i framkant. Sjöfarten skulle kunna ha en potential att göra mycket mer inom de här områdena. Då krävs det dock att vi från politiken levererar. Jag skulle vilja säga att det finns fyra punkter som det är helt nödvändigt att vi levererar på. Sedan finns det en bonuspunkt vi borde göra mer av men som kanske inte är helt nödvändig.
För det första gäller det att så fort som möjligt införa en slitageskatt eller kilometerskatt för lastbilstransporter. Det skulle underlätta för att de som köper transporter använder vägen, järnvägen och sjöfarten till det den är bäst på. Det handlar om att hitta kombinationer så att lastbilstransporterna går till hamnen eller järnvägspotentialen.
Den andra punkten handlar om att införa en tonnageskatt, och där har vi en utredning. Enligt de direktiv som fanns från alliansregeringen finansierar man tonnageskatten genom att dra ned på det sjöfartsstöd vi rödgröna en gång införde. Jag vill stanna lite vid just den aspekten.
Jag minns när det infördes; jag var riksdagsledamot då. Då var man kritisk från Alliansen och sa att det inte fanns något värde för svensk sjöfart och att det inte spelar någon roll vilken flagga båtarna har. Det var Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänstern som såg till att det sjöfartsstöd vi har nu infördes, vilket räddade sjöfarten undan den totala utflaggning som annars hotade i början av århundradet. Nu krävs det dock mer. Jag står bakom förslagen om tonnageskatt och ämnar driva på så att vi så snart som möjligt kan införa den och förhindra ytterligare utflaggning.
Den tredje punkten vi måste leverera på gäller kontroll av och sanktioner mot dem som inte sköter sig på sjön. Att vi har tuffare krav nu har självklart bejakats av Miljöpartiet, och det finns en bakgrund till detta - inte bara i form av de generella reglerna när det gäller försurning och annat som förbränning av fossila bränslen ger upphov till. Östersjön är särskilt föroreningskänslig. Det är bräckt vatten och ett jättekänsligt ekosystem. Jag tycker kanske att tuffa krav borde gälla hela världen, men att man säger att Östersjön och norra Atlanten ska gå före är ganska rimligt mot bakgrund av hur känslig Östersjön är.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sjöfartsfrågor
Om det då ska löna sig - och om man ska känna att de företag som anstränger sig för att satsa på metanol, LNG eller skrubber på befintliga metoder klarar kraven - måste man ha övervakning och sanktionsavgifter så att de som sköter sig inte blir utkonkurrerade av dem som inte sköter sig. Här har vi anledning att återkomma, och jag är glad att vi är överens i utskottet om att det är viktigt. Vi kan dra en direkt parallell till hur eniga vi har varit om att det ska vara rättvisa spelregler för vägtrafiken och att man inte ska kunna bedriva social dumpning eller annat. Motsvarande bör gälla på sjön.
Den fjärde punkten jag tycker att politiken måste leverera på handlar om att underlätta för en övergång från fossila drivmedel - fossil bunkerolja, som helt dominerar i dag - till förnybara bränslen. I dag saknar vi tillräcklig kunskap för att veta exakt hur övergången ska gå till, i vilken utsträckning metanol ska användas och i vilken utsträckning LNG är en lösning. Vår gemensamma resa, när vi fick se vilka fördelar LNG hade, tror jag dock var någonting vi alla tyckte var ganska positivt och ville satsa på.
Jag tycker inte att politiken bara ska luta sig tillbaka och säga att det här är näringens eget ansvar. Det finns EG-direktiv som handlar om att upprätta infrastruktur för förnybara drivmedel, både gasformiga och el. Det ska implementeras i lagstiftningen så snart som nästa år. Det är dags att vi tar nya tag och funderar på hur det där ska se ut samt vad Sverige kan göra.
Den femte punkten, som kanske inte är obligatorisk men vore högst lämplig, är att satsa mer på forskning och utveckling. Sverige har varit relativt framgångsrikt när det gäller de EU-forskningsmedel som har att göra med sjöfarten. Vi har anledning att höja ambitionerna, men då krävs det att vi har en svensk sjöfartsnäring som tillsammans med oss kan utveckla den teknik framtidens fartyg bör använda. Det ska vara teknik som ser till att underlätta övergång från olika transportslag och utnyttja framför allt kusten mycket bättre än vi gör i dag.
Inför att vi ska se över den nationella planen med de 522 miljarderna till investeringar i infrastruktur och underhåll måste vi se till att sjöfarten får en betydligt mer framskjuten roll. Vattenvägen är jämfört med både landvägen och järnvägen en mycket billigare och kostnadseffektivare lösning för stora transporter från norr till söder och i motsatt riktning. Kustsjöfarten kan lösa många av de problem vi står inför, men då måste vi ta den på allvar.
Jag skulle vilja avsluta med att säga följande. Även om detta är politikens krav och vad vi borde leverera härifrån är det inte bara vi som ska ta ansvar för att sjöfartens potential utnyttjas på rätt sätt. Upphandlare har ett ganska stort ansvar, vilket många i dag kryper undan. Det är dock till syvende och sist den som beställer en transport som avgör vilka arbetsförhållanden som gäller för dem som arbetar på sjön, vilka emissioner som kommer från sjöfarten och om man hanterar den rätt när det gäller hastighet och säkerhet.
Jag hoppas på att upphandlarna sätts mer i fokus framöver, för till syvende och sist har även de ett mycket stort ansvar för att transporterna sker på ett sådant sätt att man inte underminerar för kommande generationer.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sjöfartsfrågor
(Applåder)