Herr talman! Det går fort här i dag. Vi får se hur lång tid det här ärendet tar.
Jag börjar med att yrka bifall till reservationen som jag så småningom kommer att begära rösträkning på.
Avfall är ett problem, men på samma gång en resurs. Avfall kan förbrännas och då ge energi för uppvärmning av bostäder och el till industrin. Det kan materialåtervinnas och därmed minska resursslöseriet. Livsmedelsrester och liknande kan rötas till biogas som ersätter fossila bränslen och därmed bidrar till att minska oljeberoendet.
Herr talman! Regeringens förslag om beskattning av förbränning av hushållsavfall kommer att leda till avsevärda ökningar av renhållningsavgifter samtidigt som miljöeffekten i stort sett kommer att utebli.
I den underliggande utredningen anges att minskningen blir ca 4 % till en skattekostnad på 600-900 miljoner kronor per år. Det betyder att 96 % av avfallet kommer att belastas med skatt utan att det sker någon förändring.
Enligt Renhållningsverksföreningen och Sveriges Kommuner och Landsting kommer den enskilde konsumenten att drabbas i slutändan - det är alltid den som drabbas - av att renhållningstaxan kommer att höjas med mellan 10 och 30 %, vilket i pengar motsvarar ytterligare 200, 300 eller 400 kr per år och hushåll.
Allmänhetens förtroende för miljöstyrande skatter kommer att urholkas med det här förslaget. Många kommer att uppleva att de bestraffas för att de sorterar hushållsavfall.
Regeringens proposition är ännu ett exempel på förslag från den socialdemokratiska regeringen som under en miljövänlig flagg endast är ämnat att inkassera skatteintäkter till staten.
Herr talman! De ekonomiska styrmedlen måste ta sin utgångspunkt i avfallshierarkin, vilket innebär att deponering och förbränning ska komma i sista hand. Senare års explosionsartade utbyggnad av förbränningsanläggningar för avfall till följd av deponiskatt och deponiförbud har låst fast oss onödigt långt ned i avfallshierarkin. Det är viktigt att avfall omhändertas på ett effektivt och miljöanpassat sätt. För en stor del av avfallet är förbränning det bästa valet. Energin kan tillvaratas genom fjärrvärme och el som annars skulle ha gått till spillo.
En förbränningsskatt är ett trubbigt instrument som är svårt att utforma för att styra särskilda avfallsflöden. Uppkomsten av avfall, och därmed indirekt avfallseldning, motverkas bäst genom ett styrmedel som påverkar så att varuproduktionen förstärks i ett tidigt skede. Ett skärpt producentansvar är därför en mycket bättre väg att uppnå de önskade effekterna med ökad materialåtervinning.
Det är dags att utveckla och vässa producentansvaret så att det blir enklare att använda och miljönyttan blir större. Samtliga material i produkterna bör omfattas av producentansvaret.
Avslutningsvis kan jag konstatera att det inte finns några hållbara motiv för att införa en skatt som genererar så höga merkostnader för aktörerna och hushållen med så liten miljöeffekt. Dessutom ställer regeringens förslag om att skatten ska införas från och med den 1 juli 2006 till stora problem ute i kommunerna. Att plötsligt tvingas ta nya fullmäktigebeslut om att höja renhållningstaxan så snabbt är omöjligt. Jag kan upplysa de närvarande socialdemokraterna om att vi redan är inne i juni månad.
Som sagt, det finns många skäl för riksdagen att avslå propositionen om införande av skatt på förbränning av hushållsavfall. I stället bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad vi anfört om ett skärpt producentansvar.