Herr talman! Jag vill tacka snälla Katarina Tolgfors för att hon ger mig chansen att berätta om alla nya idéer och funderingar som Socialdemokraterna har om att utveckla biståndspolitiken. Den behöver nämligen utvecklas. Världen förändras. Tiderna ser annorlunda ut. Behoven är stora i världen. Och hur man skapar ett effektivare och bättre bistånd som ger ännu mer pang för skattepengarna är förstås av intresse för oss.
Vi vet att biståndet inte kommer att lösa världens alla problem. Även om vi skulle ge 5, 7 eller 10 procent av bni – vilket vi inte har några planer på att göra – skulle det ändå inte lösa världens alla problem. Bistånd är en del i det maskineri som kan lyfta upp fattiga länder och utsatta människor ur utsatthet och fattigdom. Men det är inte det enda verktyget.
Handel är jätteviktigt. Det är positivt att regeringen vill hitta synergieffekter mellan handel och bistånd och se till att det finns företagande, entreprenörskap och framtidshopp i fattiga länder, så att de kan försörja sig själva.
Man behöver hitta nya finansieringskällor. Det ska inte bara vara statliga skattepengar som finansierar. Det finns också privata medel, organisationer och stiftelser, som Gates Foundation. Det finns massvis med privata initiativ och rika oligarker där ute som ägnar mycket tid åt att ge bort sina pengar.
Sverige måste vara engagerade och se till att vi kan få utväxling på de insatser vi gör också med andra finansieringar.
Det handlar även om regleringar av internationell handel och denna galenskap med tullar som förstör ekonomier världen över. Alla sakerna hänger ihop.
Vi menar dock att biståndet är en viktig del. Vi är flexibla, nytänkande och innovativa. Men vår ryggrad är inte flexibel när det gäller enprocentsnivån. Vi tycker att den ska vara en styråra för svenskt bistånd.