Herr talman! Jag blev nog ännu mer konfunderad av ledamoten Erikssons svar. Det talas om strategier, utvärderingar och olika typer av kontroll.
Ett av de viktigaste ledorden jag hört från regeringen är effektivitet. Biståndet ska vara effektivt. Det har vi också sett exempel på. Även ledamoten stod här och talade om hur effektivt det var med stora, multilaterala organisationer när man till exempel agerar i Ukraina under det pågående kriget där och när man är helt beroende av kärnstöd.
Om det visar sig att vi med mer öronmärkning bidrar till mindre effektivitet, är det då viktigare med styrningen och kontrollen, eller är det viktigare med själva effektiviteten i biståndet? Om man måste väga de två, är det mer effektivt att få fler människor ur fattigdom, eller är det att kunna mäta de mål som regeringen sätter upp?
Sedan fick jag inte speciellt mycket tydlighet om den mjuka öronmärkningen och vilken typ av bedömning som har gjorts som visar att den mjuka öronmärkningen på något vis skulle vara bättre än kärnstödet. Skulle ledamoten även kunna ge någon form av exempel på denna mjuka öronmärkning?