Herr talman! Hans Wallmark och jag delar i hög grad ett engagemang för det nordiska samarbetet och för Öresundsregionen, och vi har många sammanfallande åsikter. Jag ser fram emot fortsatt samarbete.
Mitt uttalande om att skåningarna borde älska Stockholm var skämtsamt menat i ett informellt samtal med regionstyrelsens ordförande. Jag är mycket väl medveten om att Sveriges utveckling består av god utveckling på en mängd olika platser och regioner. Jag tror att det regionala perspektivet har framtiden för sig i en globaliserad värld som blir alltmer komplex. Det samarbete som behövs mellan civilsamhället, offentliga företrädare och näringslivet klarar man bäst lokalt och regionalt. Tyvärr går det sämre nationellt. Därför är jag en varm anhängare av det regionala perspektivet.
När det gäller ESS handlar det om att kunna dra fördelar av de mycket stora summor - jag tror att det är 25-26 miljarder - som har investerats eller kommer att investeras i trakten av Lund i stora forskningsanläggningar för materialteknik och i tillämpningar för industrin. Det är oerhört värdefullt, inte bara för Sverige utan för hela Europa. Detta har dimensioner som är Europa i världen. Sverige och Lund får en särställning, en speciellt viktig roll i detta.
Vi har inlett ett samarbete med aktörerna i regionen för att underlätta det samarbete som kommer att behövas mellan bland andra Köpenhamnsregionen och Skåne och mellan Lunds kommun och omvärlden. Det handlar om att göra det lättare för medföljande och underlätta de praktiska problemlösningar som måste till för att människor ska kunna jobba i anslutning till de här regionerna och för att företag ska kunna etablera sig.
I det sammanhanget är naturligtvis de stora infrastrukturinvesteringar som görs i Danmark intressanta också för Sverige, inte minst den fasta förbindelsen över Fehmarn Bält. Det är möjligt att den kommer att leda till en ökad efterfrågan på kapacitet på Öresundsbron. Då kan det bli aktuellt med en utredning eller att vi engagerar oss också från Stockholms horisont för den här frågan. Men en förutsättning för att vi ska kunna göra det är att danskarna också vill det. Annars kan det vara väldigt svårt att åstadkomma något. Det får vi i så fall arbeta för.
Kunskap om de praktiska villkoren för att arbeta respektive bo på olika sidor landsgränserna behöver spridas mer. Mina kollegor i regeringen har engagerat sig i frågan om bättre information och informationsspridning, inte minst på socialförsäkringsområdet. Och skattereglerna är snåriga och väldigt besvärliga. Det är viktigt att människor känner till vad som faktiskt gäller när man bestämmer sig för att flytta över en gräns.